På väg mot Nils Ericson terminalen passerade Elsa och jag genom Kompassen. Det fullkomligt sprudlade av små gäng med förstaårsgymnasister och det slog mig hur lite som egentligen förändras. I de klungor av högfärdsgalna småpojkar i blommande pubertet, vilka drev ut från NK i överflöd, tykte jag mig kunna ana det lilla osäkra Jag som en gång för så länge sedan också florerat i de förvirrade samskoleitkretsar i jakt på erkännande. Förvisso gick jag aldrig på Samskolan utan på Sjölins, vilket vissa menar är värre fast jag menar är bättre. Det ultimata beviset för det håller jag som det faktum att jag inte läser på Handels.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar