Pärlor bland svin

Av någon oförgrundlig anledning läste jag nyligen Klas Östergren. Det var nästan värt att kämpa sig igenom de 440 sidorna endast för att stöta på meningen "Han hade bruna skor trots att klockan var långt efter sex".

Goddag tristess

Snön gick från att vara försiktigt gemytlig till brutal och kallt beräknande. I rabatterna ligger ett fåtal frostkluimpar kvar än, men mestadelen av iskristallerna smälter bort i deras ödesdigra landning. Det spelar ingen roll hur säger piloten är, vissa plan är dömda att krascha.
Det är någon form av jippo på Pocket Shop, Kungsportsplatsen, angående Förnuft och känsla och jag borde väl pallra mig dit. Inte för att jag tror det kommer vara till någon större nytta för mig. Det är mest för att kunna säga att jag har varit där, för att synas. Om vädret tillåter.
Arbetslöshetsillusionerna hägrar fortfrande i min vardag och trots att jag har en hel drös med antaganden kan jag inte låte bli att känna mig sysslolös. Att vara stressad och uttråkad på samma gång är en underlig känsla. Men det är helt enkelt en sådan dag, torsdagen 11 december.
Istället för att stjäla teorier ur Åsa Arpings litterära folkhemsanalys bläddrar jag i Järnias reklambilaga som kom med dagens GP. Det är underligt hur köpsbehöven ökar ju sämre ekonomi man har. För ett ögonblick övervägde jag behovet av en glögggryta. Rakt som en korkskruv, för att sno en liknelse från Ed Harcourt.

Två kommentarer angående dagens GP

1. "Obama gick Vita husesyn"? Visst jag håller med om att man kanske inte kan avbryta rapporteringen från USA helt abrupt men detta är verkligen inget förstasidestoff.
   
2. I konsumentdelen står det om föräldrar som på fullaste allvar tycker det är en bra idé att köpa presenter à 200 kronor varje gång någon unge på dagis fyller år. Varför i helvete då? Är man fyra bast gammal har man ju lika kul med inslagspappret som med turtlesgubben i.