Länge har jag hyst agg gentemot Hemköp, och det har inte enbart att göra med överprisering. Är det inte otrevliga säljare som raggar telefonabonemang så är det fifflande i kassan. Som ni förstår är mitt hat empiriskt. Och varför skulle dagens besök skilja sig från något av de andra? Till saken hör att jag mer och mer sällan handlar där men idag fick lättjan grepp om mig och jag svängde in för att köpa ett paket tagiatelle. Som av en slump lyckades jag få syn på ett paket som var hyffsat billigt - närmare bestämt 10.95 för 500 gram. "Schysst!" tänker jag och stegar mot kassan. När kassörskan väl dratt streckkoden och jag står berädd med mina elva spänn flimrar 14.00 upp på skärmen. Nu får de väl ändå ta och ge sig. Aldrig att jag kuvar mig under deras förtryck. Som den rättskaffens människa jag är säger jag att det är fel pris. Kassörskan kilade iväg för att kolla, och medan köns hat växer mot mig blir jag alltmer osäker. Men rättvisan skall segra! Jag hade rätt, kassörskan knappade nu in den nya, korrekta summan och jag gick vinnande ur striden. Över lag är inte den här historian specielt traumatiserande, fast jag kan inte låta bli att gå runt och vara förbannad över att deras mer eller mindre medvetna slapphänthet. Och hade det inte varit för att jag bara handlat en sak hade jag knappast reflekterat över det förrän jag befunnit mig i hissen.
fredag, oktober 03, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Gubbe.
Skicka en kommentar