Det där med pengar är krångligt. Det är inte bara med tanke på deklarationen jag precis godkänt – gör du din deklaration på Internet får du pengarna innan midsommar – som får mig att dra denna häpnadsväckande slutsats. Ända sedan 23 mars har jag förföljts av ett pengaspöke som vägrar sluta hemsöka mig. Först en lön som, enligt mig, kom fyra dagar försent. Sen genom en lön som tog slut redan första veckan. Efter det var det de där 700 kronorna som helt plötsligt infann sig på mitt konto, plus den där inbetalningen som tycks ha blivit registrerad men ändå försvunnit t någonstans i cyberspace. Dessutom har Hemköp lurat mig på den symboliska summan av 3 kronor och 7 öre!
Saken var den att jag tänkte ta ut 300 spänn utöver det paket tuggummi för sexånitti jag inhandlade förraveckan. När jag dragit mitt kort och godkänt säger plötsligt kassörskan ”Ojdå, du får visst dra igen.” Inget mer med det, trodde jag men när jag kom hem och, paranoid som jag är, kollade kontot för tvåhundrade gången den dagen visade det sig att de tagit betalt för den där första gången jag drog kortet. Fan heller att de ska få mina pengar!
Jag börjar misstänka en konspiration. Hemköp är inte det helylle familjefestliga storköpsvennekomplex det utger sig för att vara. Allt började då jag i prepuberteten skickades ner för att köpa mjölk. Som den ekofamiljemedlem jag är hade jag självklart med mig egen tygpåse för ändamålet. Kärringen i kassan tog betalt 2 spänn för den. Och jag var för liten och rädd för att våga opponera mig. Fall två var i somras då jag innan frukostrasten kilade förbi filialen vid Brunnsgatan. I korgen låg yoghurt och 2 nektariner. På vågen la kassörskan yoghurt och 2 nektariner. Jag var inte riktigt överens med summan på kvittot och absolut säker på att jag icke köpt frukt för över kilot. Den gången löste det sig, endast på grund utav min uppmärksammande skepticism. Tredje exemplet var för inte allt så länge sedan. Nere på Masthuggstorget fick jag punga ut för skogschampinjoner fast jag köpt vanliga. Fy fan!
Imorgon är det jag som traskar raka vägen in genom dörrarna på Linnéhallen och sätter ner foten. SÄPO är garanterat inblandade.
Saken var den att jag tänkte ta ut 300 spänn utöver det paket tuggummi för sexånitti jag inhandlade förraveckan. När jag dragit mitt kort och godkänt säger plötsligt kassörskan ”Ojdå, du får visst dra igen.” Inget mer med det, trodde jag men när jag kom hem och, paranoid som jag är, kollade kontot för tvåhundrade gången den dagen visade det sig att de tagit betalt för den där första gången jag drog kortet. Fan heller att de ska få mina pengar!
Jag börjar misstänka en konspiration. Hemköp är inte det helylle familjefestliga storköpsvennekomplex det utger sig för att vara. Allt började då jag i prepuberteten skickades ner för att köpa mjölk. Som den ekofamiljemedlem jag är hade jag självklart med mig egen tygpåse för ändamålet. Kärringen i kassan tog betalt 2 spänn för den. Och jag var för liten och rädd för att våga opponera mig. Fall två var i somras då jag innan frukostrasten kilade förbi filialen vid Brunnsgatan. I korgen låg yoghurt och 2 nektariner. På vågen la kassörskan yoghurt och 2 nektariner. Jag var inte riktigt överens med summan på kvittot och absolut säker på att jag icke köpt frukt för över kilot. Den gången löste det sig, endast på grund utav min uppmärksammande skepticism. Tredje exemplet var för inte allt så länge sedan. Nere på Masthuggstorget fick jag punga ut för skogschampinjoner fast jag köpt vanliga. Fy fan!
Imorgon är det jag som traskar raka vägen in genom dörrarna på Linnéhallen och sätter ner foten. SÄPO är garanterat inblandade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar