Den sista anhalten

Så var det klart. Imorgon är det den första oktober och hösten kan börja på riktigt. Tentafrågorna är inskickade och snart bär det av för en tentaöl eller sju. Dock inte med någon av mina kursare då det inte verkar som någon har styrt upp det (och inte heller tänker jag göra det (så social är jag inte (även om jag gjorde ett tappert försök och frågade Mattias över Soviet))). Bobo kommer istället att ledsaga mig genom natten. Mot Sherwoodskogen! Imorgon är det Hellboy som gäller.

Följetong

Idag testade jag att banka i väggen då min granne till Yngwie Malmsteenswannabe försökte riva av en salva. Det funkade till viss del. Han övergav gitarren och gick på stereon istället. Framsteg!

Ang. mina grannar

Helvete, det är som att bo i en jävla musikaffär! Det borde vara skottpengar på Stairway to Heaven.

Vad Elsa och jag kom hem med från Bokmässan i lördags:

• Röde Orm; I Västerled - Charlie Christensen (Linus)
  
• Arne Anka del 6: Manöver i mörkret - Charlie Christensen (Linus)
• Drift - Liv Strömquist, Jan Bielecki (Linus)
• Einsteins fru - Liv Strömquist (Elsa)
• Hey Princess - Mats Jonasson (Linus)
• Simons 120 dagar - Simon Gärdefors (Linus)
• Åke Ninja och andra jävlar - Johan Wanloo (Linus)
• Den skitstora Johan Wanloo-boken - Johan Wanloo (Linus)
• Mods; Stockholm 1964-1967 - Urban Nilmander, Kenneth Ahlborn (Elsa)
• SED; Stunning Eastern Design - Ralf E. Ulrich, Ernst Hedler för Taschen (Linus)
• Steve McQueen; William Claxton photographs - Taschen (Linus)
• Skeppsbrutna i rymden - Philp Wylie, Edwin Balmer (Linus)
• Kosmisk kollision - Philp Wylie, Edwin Balmer (Linus)
• Alternativ Luna - Carl Henner (Linus)
• Ordspråk och talesätt - Pelle Holm (Linus)
• Alice och Hjördis; Två systrar. Dagböcker och brev 1885-1964 - Per Wästerberg (Elsa)
• ettårspremuneration på Galago, samt 3 lösnummer (Linus)

Är det det här som är limbo?

I lägenheten ovanför mig bor en tonåring med förkärlek för Bloodhound Gang och halvtaskigt utförda elgitarrsolon. I lägenheten bredvid mig bor ett AXE-parfymerad gitarrmongo som tror han heter Lars Winnerbäck. I lägenheten däremellan bor jag. Just nu har båda fått för sig att hålla konsert. I vanliga fall kan man vistas i det andra rummet, nu finns inget det andra rummet. Jag har fortfarande inte skrivit klart min hemtenta som ska vara inne i morgon. Faktum är att jag har över 2000 ord kvar. Men det har jag inte tid med nu, för nu är det KRIG. Så jag pumpar PULP på full patte. Det kan de djävlarna ha!

Lika bär leka bär

Det här är någon som delar min fascination för fragmentariska mobiltelefonstjuvlyssningar.

Då Linus och Rasmus, en decemberkväll, mötte Fares Fares för första och förhoppningsvis enda gången

AKT 1 SCEN 1

LINUS, i bara skjortärmarna
RASMUS, i smokingkavaj och fluga
FARES FARES, i svart t-tröja och jeans

På herrtoaletten. FARES FARES står längs till vänster vid en i övrigt tom urinoar CENTER. Dörren RIGHT är stängd. Klubbmusik hörs utifrån.

Enter RASMUS

RASMUS ställer sig längs till höger vid urinoaren.

Enter LINUS

Utan att stänga dörren efter sig ställer sig LINUS i mitten. FARES FARES gör en gest av att dra upp gylfen.

FARES FARES (mot LINUS, retoriskt) Stänger du inte dörren efter dig?
LINUS (skämtsamt) Nä, här finns ändå inget att se.
FARES FARES Är du en sån där exhibitionist eller?
LINUS (tveksamt) Eeh... Ja.
FARES FARES Och du bryr dig inte om att det finns andra här inne?
LINUS Men du är ju klar och...
FARES FARES (avbryter aggressivt) Så du är både exhibitionist och egoist. Lycka till i livet! (går mot dörren, hejdar sig och vänder sig mot RASMUS) Faen, va fula kläder du har. Vem fan tror du att du är?

Exit FARES FARES

Nabo

Som många andra har jag grannar. Det är väl i och för sig trevligt men som med mycket annat här i världen tillför det en del komplikationer. Jag ander mig själv vara en lagom tolerant medmänniska, öppen för mycket om än principfast. Då jag lämnade England och flyttade tillbaka till Sverige trodde jag tiden av våldsamt gapande förpubertala ungar och tillsynes hörselskadade grannar med dålig musiksmak var över. Men icke... Våningen ovanför Elsa och mig bebos nämligen av det sistnämnda och troligtvis även det förstnämnda. Nu kan man i och för sig inte säga så mycket om dålig smak utan att väldigt fort finna sig ute både tunn och hal is, dock kan jag utan att skämmas säga att om man på allvar diggar loss till Bloodhound Gang på subwoofad högstavolym är man i behov av någon form av hjälp. Att människan i fråga också drar av diverse knaggliga hårdrocksolon gör inte det hela bättre. Om kvällarna kan han (för jag utgår från att det är en kille i högstadie-/gymnasieåldern) ibland dra av Internationalen, vilket i sig kan vara trevligt om det inte vore för att han envisas att skråla med - och då med Pluton Sveas text. På förmiddagen runt elva går han allt som oftast igång, vilket sätter mig i en påfrestande sits då jag har föreläsningar på eftermiddagen och gjärna spenderar tiden därinnan till att plugga.
Det är inte av jante som jag drar mig för att gå upp; jag hade utan att skämmas kunna gå upp och ge honom en riktig avhyvling om den inte vore för att Elsa och jag gärna bjuder hem vänner för att underhålla med musik och dans om helgerna, så jag kan inte gärna vara den som kastar den första stenen. Och inte heller gärna i glashus. Än så länge har den enda lösningen för att undslippa de smärre discot varit att pallra mig hemmifrån (länge provade jag med öronproppar men det gör så förbaskat ont efter ett par timmar). Men det är inte varje dag man känner sig för att husera på KTB åtta timmar om dagen. Turligt nog ändras mitt schema nästa vecka så jag har tidiga föreläsningar istället och kanske slutar skitungen att skolka.
.

Kulturkrock

Efter The Lost Boys på Cinemateket i söndags insåg Elsa och jag att vi var för slöa för att laga middag så vi beställde hämtkäk från Cyrano istället. Jag tog en Nicoise - det vill säga en pizza med anjovis och oliver. Den var god, om än bitvis mäktig. Mitt urin luktar fortfarande inlagd fisk.

Appropå nya stalkinglagar

Förra veckan var det Försvarsmakten och denna vecka är det Radiotjänst. Det verkar som om Storebror är ute efter mig. Det hela började med att jag någon gång i slutet av augusti fick ett brev vari det låg ett USB-minne samt ett kort med texten "Har du det som krävs" och lite längre ner med lite mindre text "Du behöver Internetuppkoppling". I och med polemiken kring FRA och så vidare känndes det inte helt hundra att plugga in något militären skickat till mig och därför hamnade brev med innehåll i en strategiskt placerad hög på golvet. Någon dag senare damp det ner ytterligare ett brev med en fet broschyr om någon ny officiersutbildning och tillhörande brev där det stod att jag ansågs lämplig - jag som inte ens fullföljde mönstringen? Men med tanke på att jag de facto tillhör Utbildningsreserven, det vill säga att jag i princip kan bli inkallad när som helst, känns det inte jättekul att bli trakaserad av Sveriges försvar. Det fortsatte i veckan med att jag fick ett brev där Radiotjänst i Kiruna AB tyckte att jag skulle anmäla TV-innehav - jag som inte ens har TV? Även detta kuvert ligger nu i samma strategiska hög som föregående post. Fast ikväll rågades ändå måttet. När jag satt på muggen ringde det. Elsa ville inte svara med tanke på att det hade ett ganska skumt riktnummer (som egentligen inte är ett riktnummer visade det sig (men det är en annan historia)). Jag kollade upp numret på Internet och det visade sig komma från ett av Radiotjänsts kontor i Stockholm. Vafaen, har de inget bättre för sig än att förfölja stackars CSN-bidragare?

En scen från verkliga livet

Påväg över Järntorget för att möta Joanna passerar jag en kraftigt överviktig kvinna i 40års åldern som på klingande västgötska skäller ut någon på andra sidan av en mobiltelefon med orden: "Vad är det för fasoner!?! Dra kniv på bröllop!!". Det tog ett tag att smälta.

Praktmiss

Då Samuel igårkväll ringde och frågade mig om jag skulle hänka på och se Derbyt någonstans tackad jag artigt men bestämt nej och hänvisade till diverse kurslitteratur som skulle plöjas. Då jag såg GP:s förstasida idag insåg jag vilken jubelidiot jag var som stannade hemma. Vad väger att slippa hamna några hundra sidor efter i kursstarten mot att se ett segrande Grönsvart?

I lördags hände det igen

Elsa och jag är i godan ro på väg in på Hemköp för att handla fetaost. När vi precis kommit igenom slussen med automatiska dörrar hör vi bakom oss: "Ööh! Har ni Comviq?".