sommarkort

Det piper i mitt öra. Jag tror det är något som gått sönder där. 2,5 h sömn natten innan 8 timmar på Guldheden i gassande sol är ingen bra kombination. Det var en bra spelning igår. Lite högt ljud bara. Det gick inte så bra att snacka därinne. Muren av Önneredsgrabbar var kul att inspektera. Deras upphetsning nästa lyste i deras desperata ögon. Fan vad de ville ha Uffie. Det var lite av ett genidrag att ge blod innan utgång. Jag drack tre huttar hemma hos Olle och en San Miguel på båten och var klapp kalas. Snart ska jag ducha för att sen gå ner till Hemköp och köpa snask. Ikväll blir en kväll till sängs, framför TV-apparatens blåa ljus, när fiskmåsarna krigar på taket. Trots besöket på systemet går jag inte ut ikväll.
Kanske borde man grilla imorgon.
Jag är sjukt pepp på tattueringen. Taskigt värre att Aurora drog till Tyskland. Nu får jag göra det ensam.
Vad sägs?:

- Mumma!

Ljudet i mitt öra upphör inte att irritera och det börjar bli dags att tröstäta.

Dagens låt var "Grimas om morgonen" med Cornelis Vreeswjik.

Jag borde sluta yla nu och gå och lägga mig och sova

Måndagskvällen spenderades på balkongen bland överfulla askkoppar och vissna krukväxter, med en mobiltelefon mot högerörat och den där konstiga känslan i magen. Örterna på fönsterbrädet måste planteras om, köket luktar surt från disktrasan och här och var smyger dammråttorna runt. Men disken är i alla fall ren.
Det skvallras om fel och svek av vänner. Mitt minne är helt fullt av sånt men jag hoppas att jag glömmer allt så småningom. Den 20 år långa sängkammarfars som är mitt liv blir mer och mer ett substitut för den verklighet jag försöker fly. Det är bara reklamfilmerna och för smärtstillande och nikotinavvänjning som håller mig någorlunda verklighetsförankrad och nykter.
Fast slutscenen är ändå alltid i slow-motion.
Solen gick i moln för en kvart sen. Jag vet inte om det är sant, men det är mycket möjligt. Sannolikheten är trots allt bara relativ. Och vad spelar det egentligen för roll om solen skiner eller ej. Inte för att den stör, men inte gör den mig glad. Inte märker jag någon skillnad. TV-tablån förändras inte, klockan är lika mycket, spårvagnarna slutar inte rulla förbi fönstret. Det är bara fiskmåsarna som väsnas mindre.
Knappt nämnvärt.
Så istället för att stanna hemma framför TV:n med alla ”Sluta röka!”-broschyrer från Apoteket packade jag min bowlingväska och hoppade på ettans spårvagn mot en semesterövergiven lägenhet i Nya Masthugget för att sova i rena lakan och läsa Göteborgs Posten. Och någon behöver faktiskt vattna mammas orkidéer. Det där med att börja träna och sluta röka går inte så bra, vegetarianismen desto bättre. Det blir lite paradoxalt att handla nyttiga grönsaker för att ha råd med ciggen, men det får väl bli dieten på sallad och cigaretter återigen.
Jag fick förfrågan att hänga med ut imorgon. Antagligen blir det så. Suget är för stort och karaktären för dålig. Man får ta smällen på fredan och sona sitt brott. Nåt ska man ha för att man bränner pengar på att dansa och slåss när man är pank. Jag har 200 spänn och en kondom på fickan. Inatt är jag fri. Var det inte så Peter Birro sa?

Låten för dagen har varit ”Överblivna anteckningar” med Las Palmas.

one night out

Imorgon ska hyran betalas. Jag ligger 200 spänn back. 200 spänn som jag faktiskt var värt att bränna igår. Tänk att få se Jakob i sit esse, klättrandes upp för en balkong tillsammans med Kalle. Det var nog länge sedan jag såg honom så full. Och så glad.
Den här dagen har gått i spillror och runnit ut i sanden. Snart är det natt och dags att sova. En sväng förbi Kingan bara…
Jag har fått en fästing på ett väldigt speciellt ställe. Rock’n’roll!

Varför inte en bild från "På spåret"-kvällen:

- Två röda slipsar

Dagens låt: ”I’d rather dance with you” – Kings of Convenience

Skärgården nästa

Snart ska jag ner till Hemköp och inhandla sill. Jag måste förbi T-Livs och köpa folköl. Ingen midsommar är en midsommar utan folköl. ”Word Life!” (Vad hände egentligen med Monday Night RAW?) Sen ska vi ta båten ut till öarna och vara sådär borgerligt midsomriga med vår lax och vår Evert Taube.
Det var så mycket som inte blev som jag hade planerat igår. Det fanns så många problem att ta itu med, men som vanligt var det inget läge för sånt. Nu får jag stå mitt kast och framstå som den knöl jag är. Men är det verkligen mitt fel att det händer så mycket runtomkring min existens?
Bäst att passa på och läsa lite GP, medan man är hemma hos föräldrarna.

Dagens låt: ”40 veckor innan mars” med Stefan Sundström.
Gissa varför…

Dagens låt: "13" - Håkan Hellström

Det är svårt att vara mer arbetarklass än mig. Jag är en alkoholiserad fastighetsskötare som bor i förorten och måste ta vagnen in till stan före klockan halv sju. Idag har jag till och med kört traktor. Som vanligt drog jag och Pelle en repa genom Haga, med Håkan på högsta volym i elbilens radio, pilotbrillorna högt uppskjutna på näsan och frisyrerna slickade till perfektion. Det kommer att bli en trist vecka utan honom. Det enda positiva är att jag får bossa helt fritt uppe på Guldheden. Om det är någon som känner för att prata strunt skratta till och vänja sig är det bara att svänga förbi Guldbergen eller Guldlänken någon gång nästa vecka, Katrin! Med störst sannolikhet är jag utomhus. Annars har ni mitt nummer. Eller?
Sommaren har redan börjat rinna mig ur händerna. Det tycks bli likt ifjor då man satt instängd under kvällssolen med Nosferatu som enda kamrat och vinylspelaren på högvarv. Skillnaden är bara att min vinylspelaren är trasig, i övrigt är allt detsamma. Midsommarafton imorgon: jag har missat att gå till systemet, halsflussen håller fortfarande i sig, man måste åka båt för att komma till ö, det ska bli regn, allt är skit. I vanlig ordning. Det enda positiva är att jag kan kosta på mig en midsommarsvid utan att få dåligt samvete. Om jag hinner…
Nu måste jag hasta hem till Tynnered och glida i någonting lite bekvämare.

onsdagen som Gud glömde

Jag sitter och letar efter en lägenhet. Det går inte så bra. Gårdagen tog på krafterna. Det började med att jag och Pelle agerade vräkningspoliser à la Lars Molin-film. Det kändes lite som vi var två av de snubbarna på statyn nere på Olof Palmes plats när vi skällde ut tanterna som samlade på sig skräp från soprummen och ställde ut i trapphusen. Det som fick Pelle att tilta totalt var när en grådassig och fetlagd i röd morgonrock hävdade att den dataskärm vi hämtat tre hus bort var hennes och hon behövde den akut - i ateljén. ”Men ställ den där då, förihelvete” muttrade fascist-Pelle surt. Det jag lärde mig var att hata folk som samlar på sig skit och att det är jobbigt att bära ett glasbord, "som ska säljas", upp och ner för en trappa fem gånger.
Sen gick vi till Kings Head – vi hade tänkt ladda inför matchen med öl och mat – och fick bittert erfara att det inte var någon after work. Misären tilltrots satte vi oss vid det bästa bordet för att en timma senare bli bortkörda, p.g.a en reservation. Dålig stil tyckte jag och Pelle.
Efter några öl och en eller annan Davidoff glömdes det dock bort och allt var frid och fröjd. Det var trots allt trevligt att se matchen ute med ett gäng testosteronstinna grabbar vid tjugostrecket.
Idag var döden. Att jobba var inget roligt så vi bestämde oss för att cruisa längs Haga Nygata i Tommys elbil (som vi fått ”låna” under semestern). Det är alltid en hit.
Sen ville en viss person träffa mig och prata. Jag gillar inte sånt, så jag sa nej. Jag vill bara dansa och slåss.

en besvikelse trots allt

Ingen film blir det. Fast jag får i alla fall träffa Felix.
I flera minuter har jag försökt få tag på Victor. Jag börjar bli desperat. Hur slår man ett plusstecken på en telefon? Något som slog mig nyss är att jag är totalitärt uppbunden till och med 11 augusti. Eventuellt kan jag komma loss en vecka, men då måste den veckan matcha med både semestrarna på Askungen och med Maya. Vem har sånt flyt? Inte jag i alla fall.
Mitt hår är i ett bedrövligt skick. Tyvärr vet jag inte vad jag ska göra åt det. All hårspray i världen hjälper inte ens mot när Linus har bad hair day. Och jag inser även det Fredrik Virtanen-nördiga i att uppdatera en blogg så tätt inpå, men jag var stressad innan och nu har jag plötsligt all tid i världen. Plus att jag vill spara det jag skrev innan som ett tidsdokument, en skildring av en splittrad generation, en ung mans desperata sökande efter vardagens Den Heliga Graal, tillvarons tillflyckt och jag har själv tappat tråden...

Kolla på bilden jag hittade på mina föräldrars dator! Den är från deras femtioårsdag:

- Se så unga vi var, nu är vi gamla och grå

Idag blir låten "Allting kan vända" med Stefan Sundström, för det var precis vad som hände.

the laugh's on us

Det var verkligen folk som, på invigningen av Götatunneln, samlades i gemensam trupp och gick genom den. Något jag fick erfara idag i lunchrummet, då det visade sig att det är allmänintresse för fastighetsskötare. Och mitt skämt for åt helvete.
Snart ska jag hem till Felix och se film. Det var ett tag sen nu. Frågan är bara när det är dags för Zelda och pizza. Varken han eller jag har nåt som kan liknas vid sommarlov.
Egentligen skulle jag ha börjat träna idag. Får se hur det blir med den saken. Jag som var så sjukt pepp ett tag. Nä, nu blir det Davidoff-dieten.

det som det mesta handlar om

Bara för att fira det faktum att jag nästan är frisk tycker jag att jag gjort mig förtjänt av att börja morgonen med en skål gårdagstorr coscos och Norrlands Guld (med 14% förlängning). Tvåtusentalsfenomenet ”sommarburk från Tommys” väcker så många minnen till liv. Popfylla, kajal och solnedgång är nog det bästa en pojke kan uppleva.
Det var halvvägs in på min tjeckiska cigarett, jag tog tillsammans med Olle Adolphson och en stor kopp svart kaffe bland flaskorna på balkongen, som gårdagens stora mysterium återigen gjorde sig påmind. Vad var grejen med alla som frågade mig hur det är att jobba på H&M? Jag är för fan säsongsarbetare på ett fastighetsbolag! Även om det i och för sig skulle vara trevligt med lite glamour i tillvaron skulle jag nog knappast välja H&M-glitter.
Det får jag nog utav här ute i Tynnered.
Inte för att jag har något emot stället jag bor på – det är lite av en Arkadisk idyll – men det är vägen hem som, i tid eller annan, är lite påfrestande. Knogslagsmål och knivhot är, trots mitt hårda yttre, inte min grej.
Man får väga för och emot ibland: värt - fyraofem för 70 kvadrat, ovärt - vita prasselbyxor som utövar hoppsparkar på varann, värt - bananer för 10.95 kr/kg på Göfab Tian, ovärt - rullstolsbundna akisar utanför Restaurang Boheme, värt - lightchoklad från Närbutik Briljanten Livs, ovärt - ryska maffians bildisco varje tisdagsnatt på parkeringen utanför fönstret.
F.ö. har jag börjat fila lite på en Top5 bästa covers. Det kan fan vara svårt. Klar etta är i alla fall Erlend Øyes version av ”Last X-mas”. Sen är Nick Caves ”Here comes the sun” och Cakes ”I will survive” givna. Men det finns ju så mycket bra. David Bowie som kör The Easybeats ”Friday on my mind”, Freddie Wadling med ”Var blev ni av?”, allt med Cash, Stefan Sundström har gjort grymma tolkningar av Allan Edwall, Hells on wheels ”Logical song” är stark, precis som Anna Ternheims slakt av BDs ”Shoreline”, Janis Joplins ”Me and Bobby McGee” väcker starka känslor, ”Min trampolin” med Graham Coxon går inte heller av för hackor, Anna som år lös på Gnarls Barkleys dunderhit ”Crazy”, körde inte tjejerna i Tatu nån The Smithslåt, min och Felix prettoversion av ”Elden” (som tyvärr gått förlorad p.g.a. att ingen insåg vår storhet) eller ”Flickan i Havanna” på fyllan och när The Whitest Boy Alive körde Stardusts ”The music sounds better with you” på Respect var ett stort ögonblick i mitt liv. Valet är svårt och jag måste verkligen hålla mig från att resignera och låta det bli en Top10.
Ja, ja… snart är klockan slagen, jag är sugen på en cigg och det blir inget mer "Lite som du”. Vafan ska jag göra på söndagarna framöver? Jag får väl nöja mig med att kika in på Kingan och umgås. Fyfan för att vara social.
Men sommarn är här. Inte för att det blivit någon sol för mig idag.

Dagens låt: ”Råd till dej och mej” – Olle Adolphson.

en tanke, som alla andra

Svettig och snorig har jag brutit mig in hos föräldrarna efter en "Kunglig AW". De tre dagarna på HSB och man är redan mästare på ordvitsar, som det märks. Imorn tänkte jag Tynnered innan Röda Rummet... vad sägs? Lite whisky och ett glatt humör, lite Jolly Bob och Judy, min vän, lite dansa och slåss?
Jag måste ringa ett jobbigt telefonsamtal och jag borde göra det nu...
Olle Adolphson och Fotbolls-VM en varm sommarkväll är väl det enda man behöver. Det hade varit trevligt med lite sällskap också, men vad kan man begära när man är en smittohärd à la Gangesfloden?
Allsången börjar 27 juni!!!
Är det febern eller är det meningslösheten som gör att jag yrar?
Alla frågor: Varför?
Alexander Rae Baldwin III har dykt upp obehagligt mycket i mitt liv det senaste. Tre dagar i rad! I måndags som ett missförstånd, i tisdags som ett korsord och i onsdags som en ingrediens i "Hollyood, behind the make up". "Vad är upp?", "w00t", "OMG", "lol" och alla andra såna dära Internet-ord som stockhomarna insisterat på att förmuntliga/oralisera(?)(vafan heter det när man gör något från skriftspråk till talspråk?).

Dagens citat kommer från George i Seinfeld: "I flew to close to the sun on wings of pastrami".

VM-misären

Ibland undrar jag hur man kan blanda ihop Alec Baldwin med Christopher Walken. Men även solen har fläckar. På Frölunda Torg skiner solen och inne på biblioteket svettas alla nationaliteter ikapp. Själv sitter man med något som kan liknas vid halsfluss, antagligen något jag ådragit mig under den långa veckan av rock and/or roll. Frågan är faktiskt om jag kommer orka med att jobba med Pelle imorgon. Ett jobb han så vänligen fixat åt mig (fast lite bitter är jag över att han ringde och skrämde mig i morse så att jag spilde yoghurt över hela sängen).
Det lutar åt att Linus stannar hemma under Hultsfredsfestivalen. Jag har varken ork eller lust längre. Den tryckande hettan och huvudvärken den orsakar är övertalning nog att stanna hemma. Det känns lite taskigt att lämna Filip i sticket bara.Den oändliga VM-nojjan som drar över landet börjar bli smått enerverande. När ska alla enfaldiga svenska inse att vi faktiskt suger på idrott. Några enstaka bragder går fan inte att jämföra med de före detta stormakternas totala dominans. Sverige är ett litet fjärtland som man bör skynda sig ifrån. Det är bara Nöjesguidens och DN På Stans 30+journalister som tror att riket Svea faktiskt är något att ha. Bara för att vi under efterkrigstiden lyckades ettablera någon sorts kapitalistisk uppbyggnadsverksamhet och fick imortera raffinerade varaor betyder inte det att vi är ett framstående design- och modeland. Och va faen är Bergmans tolkningar av Hamlet jämfört med Akira Kurosawas Rashômon?

Inte helt otippat blir dagens låt "Heaven Knows I’m Miserable Now" med The Smiths. En hyllning till en helvetesvecka (och en sjuhelvetes spelning på lördag?).

med risk för att bli tjatig:

Dagens låt är uten tvekan Belle & Sebastians "A summer waisting".
Igår blev ett smärtsamt avsked till en hel generation Litt.vet.-studenter. Inte ett öga tort. Eller strupe heller, för den delen.
Skämt å sido så skäms jag lite för att jag åter igen hamnade på Röda, fast den här gången var det faktiskt karriokee. Och jag menar; ska man göra bort sig, ska man göra bort sig ordentligt. Nu hägrar bärget av disk i köket och jag ska svänga förbi Hemköp och köpa en ersättnings-ost åt Bobo. Man får inte äta upp hans... konstigt.

Jag ska till Lund imorgon.
Fan, man kanske skulle kosta på sig ein kleine glockenspieel...