en besvikelse trots allt

Ingen film blir det. Fast jag får i alla fall träffa Felix.
I flera minuter har jag försökt få tag på Victor. Jag börjar bli desperat. Hur slår man ett plusstecken på en telefon? Något som slog mig nyss är att jag är totalitärt uppbunden till och med 11 augusti. Eventuellt kan jag komma loss en vecka, men då måste den veckan matcha med både semestrarna på Askungen och med Maya. Vem har sånt flyt? Inte jag i alla fall.
Mitt hår är i ett bedrövligt skick. Tyvärr vet jag inte vad jag ska göra åt det. All hårspray i världen hjälper inte ens mot när Linus har bad hair day. Och jag inser även det Fredrik Virtanen-nördiga i att uppdatera en blogg så tätt inpå, men jag var stressad innan och nu har jag plötsligt all tid i världen. Plus att jag vill spara det jag skrev innan som ett tidsdokument, en skildring av en splittrad generation, en ung mans desperata sökande efter vardagens Den Heliga Graal, tillvarons tillflyckt och jag har själv tappat tråden...

Kolla på bilden jag hittade på mina föräldrars dator! Den är från deras femtioårsdag:

- Se så unga vi var, nu är vi gamla och grå

Idag blir låten "Allting kan vända" med Stefan Sundström, för det var precis vad som hände.