Jag borde sluta yla nu och gå och lägga mig och sova

Måndagskvällen spenderades på balkongen bland överfulla askkoppar och vissna krukväxter, med en mobiltelefon mot högerörat och den där konstiga känslan i magen. Örterna på fönsterbrädet måste planteras om, köket luktar surt från disktrasan och här och var smyger dammråttorna runt. Men disken är i alla fall ren.
Det skvallras om fel och svek av vänner. Mitt minne är helt fullt av sånt men jag hoppas att jag glömmer allt så småningom. Den 20 år långa sängkammarfars som är mitt liv blir mer och mer ett substitut för den verklighet jag försöker fly. Det är bara reklamfilmerna och för smärtstillande och nikotinavvänjning som håller mig någorlunda verklighetsförankrad och nykter.
Fast slutscenen är ändå alltid i slow-motion.
Solen gick i moln för en kvart sen. Jag vet inte om det är sant, men det är mycket möjligt. Sannolikheten är trots allt bara relativ. Och vad spelar det egentligen för roll om solen skiner eller ej. Inte för att den stör, men inte gör den mig glad. Inte märker jag någon skillnad. TV-tablån förändras inte, klockan är lika mycket, spårvagnarna slutar inte rulla förbi fönstret. Det är bara fiskmåsarna som väsnas mindre.
Knappt nämnvärt.
Så istället för att stanna hemma framför TV:n med alla ”Sluta röka!”-broschyrer från Apoteket packade jag min bowlingväska och hoppade på ettans spårvagn mot en semesterövergiven lägenhet i Nya Masthugget för att sova i rena lakan och läsa Göteborgs Posten. Och någon behöver faktiskt vattna mammas orkidéer. Det där med att börja träna och sluta röka går inte så bra, vegetarianismen desto bättre. Det blir lite paradoxalt att handla nyttiga grönsaker för att ha råd med ciggen, men det får väl bli dieten på sallad och cigaretter återigen.
Jag fick förfrågan att hänga med ut imorgon. Antagligen blir det så. Suget är för stort och karaktären för dålig. Man får ta smällen på fredan och sona sitt brott. Nåt ska man ha för att man bränner pengar på att dansa och slåss när man är pank. Jag har 200 spänn och en kondom på fickan. Inatt är jag fri. Var det inte så Peter Birro sa?

Låten för dagen har varit ”Överblivna anteckningar” med Las Palmas.