Jaha, det här visade sig bli en riktigt jävlig dag. Dåligt väder, dåliga värderingar och dåliga hyresvärdinnor. Det visar sig att jag får krypa till korset en gång till och låna stålar av föräldrarna. Men, men. Jag har ju i alla fall jobb i sommar. Kanske kommer jag kunna spara ihop lite. Nu bråkar hela huset över jag vet inte vad. Lyn har diskat Toms disk, Stacey lackar ur, jag måste punga ut 303 pund för ett rum jag inte kommer bo i. Och inte kan jag använda depositionen för det.
onsdag, maj 28, 2008
måndag, maj 26, 2008
tisdag, maj 20, 2008
Hälsoresan
Så begav jag mig ut på en löptur för andra dagen i rad. Det ökar min träningsprocent med, ja 5 miljarder, med tanke på att igår var första gången jag spreng på över ett år. Det var fruktansvärt mycket tråkigare nu än när Olle och jag flåsade fram i Slottskogen förra vintern och fruktansvärt mycket jobbigare än när jag på den gamla goda tiden plöjde några mil i veckan (en sådär fyra år sedan). Men det känns bra. Nyttigt och sånt. Förhoppningsvis lyckas jag pallra mig iväg ett par gånger till den här veckan; och sen är jag back on track! Inte för att jag springer speciellt långt eller snabbt, fast det måste väl vara hälsosamt ändå. Det är nästan så att jag förtjänar de där tentaölen ikväll.
måndag, maj 19, 2008
Tattare och återvinning
Igår eftermiddag satt jag och försökte plita ihop en slutkläm på en försenad 500-ords-essä angående The Ladykillers och A Clockwork Oranges presumtiva subliminalt nationalistiska symboler. Mitt när desperationen var som värst väktes jag ur frossan av ett frenetiskt pinglande ute på gatan. Bakom buskagen kunde jag skönja någon form av minilastbil brumma fram i sakta mak. En glassbil från femtiotalet var min första tanke men nej; det visade sig vara ett gäng pikies som samlade in skrot och annat brick-a-brack som man inte längre behövde. Det fick mig att tänka på hur de i Budapest två gånger om året slänger allt det där bråtet som ligger på vinden och skräpar ut på gatan för att låta den kommunala sophanteringen ta hand om det över natten. Då Per och jag gick runt där och såg sigenartanter rota trodde vi i vår naivitet att det var rester av barikader som uppstod ur demonstrationerna och firandet då det var femtio år sen upproret 56. Men då vi kom tillbaka till hostelet förklarade värden vad som egentligen försegick. Det bästa var att vem som helst fick länsa skräphögarna efter saker de behövde, till skillnad från de svenska konteinrarna. Och jag vet mycket om fynd i konteinrar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
