Working class hero

Jag fick en gång berättat för mig om kliande tisdagsmorgonar, men onsdag eftermiddag är nog fan värst. Jag väcktes klockan två av ett SMS och kunde inte somna om, så jag slog på Kanal 5 och käkade frukost framför Falcon Crest. Nu känner jag mig tjock.

Det är obehagligt hur saker man gillar påminner en om jobbet:

Falcon Crest

Öl

Polen

Åka buss i gryningen

Det låter som en skolresa.

Jag har lite ont i axeln och det svider i ögonen. Vet inte vad jag kan hitta på idag. Igår lyckades jag ju slå ihjäl tiden ganska bra, trots att jag drev vind för våg. Idag känner jag att jag kommer behöve lite mer struktur. Egentligen bör man väl börja med att ta en dusch, sen kanske jag ska ringa Olle.

Jag har tappat lusten att bli full.

Jag ringer nog Olle först.

Confessions of a Dangerous Mind

Klockan närmar sig så sakteliga sju och solen har sån gång. Jag rökte upp min sista Lucky Strike när jag väntade på bussen igår kväll, sen mådde jag lite illa. Fast jag var jävligt bra på att hålla humöret uppe. Ingen tycks märka vad som håller på att hända, och jag orkar inte fly från det längre. Det är lika bra att spela med.
Det är massa folk som pratar med mig på MSN, men jag vet inte om jag har något att säga till dem. Det är konstigt: igår gnällde jag över ensamheten och nu tål jag inte ljudet av andras röster. Jag bara sitter och väntar på att tiden ska gå, helt orkeslös och utan viljan att engagera mig. Med det är väl som det brukar vara på en tisdagskväll när hösten börjar tränga sig på.
Nu är i alla fall den vackraste tiden på året.

Det är jävligt irriterande att jag måste lägga in all musik i min iPod på nytt. Har suttit hela sommaren med en kraschad dator och svurit mig sanslös. Nu när jag äntligen fått ordning på det hela och ominstallerat diverse program - iTunes t.ex. - så visar det sig att skivorna jag brände inte fungerar.
Det finns så många problem att ta itu med men som vanligt är det inget läge för sånt.