Jag gör sällan det jag tänkt mig

Egentligen borde jag ta att skicka iväg de där papperna till Folksam, men jag sitter hellre och käkar en knäckebrödsmacka med vällagrad herrgårdsost och gurka på. Dessutom måste jag fixa med ”nya datorn”, plus städa rummet, om jag ska kunna se Entourage med Elsa ikväll.
Det nya verkar vara Way out West, vilket jag blivit sjukt sugen på. Får se vad som händer. Fyllan igår var välbehövd och bakisruset imorse lagom påtagligt. Visst tryckte det i tinningarna, men det var inget som Docenterna, cigarett och gräsklippare inte kunde fixa.
Nä faen, nu är det nog dags att tömma diskmaskinen.

Dagens happening:

Idag glömde Tommy att lägga i handbromsen på elbilen, så den brakade genom en buske rakt in i en stolpe.

I helgen firades sommaren in

Alla skulder återbetalda, alla överföringar gjorda. Händerna är rena och alla kedjor kapade. Det finns inget som binder mig kvar längre, inga anledningar att stanna kvar. Kragen på min jacka är uppfälld och bakom mig ligger Det Gamla likt ett ogripbar slagfällt. Det är ny asfalt att slita sulorna mot. På bordet framför mig står glaset med rosé, resten efter en Hemingwaysk söndagsmiddag. Fattigmanslyx, nikotin och duggregn över varvet. På andra sidan älven ligger Hisingen, som hotet från en annan värld, varslande om vad som väntar. Då man inte sköter sina kort rätt. Över allt firas sommarens intåg, den nya eran är här. Fria, lyckliga människor tävlar mot varandra, vill visa alla hur glada de är, måste till varje pris synas mest. Det finns inget som binder mig kvar längre, inga anledningar att stanna kvar. Lönehelg och mogendans. Den kemiska glädjen är den enda sanna glädjen. Visst syns det att vi är glada! Vi som skrattar så vi skriker. Cigarettfimpar, krossat glas på balkongerna som klättrar gatorna fram i en mosaik av förväntningar och förebud. Solen sätter sakta sin skugga över takens mossbeklädda kakelplattor och faller ner för fasaderna. På Gibraltargatan går Håkan Hellström och sjunger om Elin, på Brännö vaggar Björn Olsson i sin gungstol till tonerna av ett munspel, i Majorna gnuggar Doris Svensson sig försiktigt i ögonen för att få bort det sista gruset innan hon vågar möta dagen. Det finns inget som binder mig kvar längre, inga anledningar att stanna kvar. Men likt förbannat kommer jag aldrig längre än till Andra Långgatan.
Dagens låt: "Stuck inside of Mobile with the Memphis Blues again" med Dylan

Återfödelse

Ståendes framför fuktig asfalt med piassavan i handen och Édith i lurarna väcktes en nytändning i mig. Jag vet inte om det är alla Isabelle Huppert-filmerna som gjort att jag fått tillbaka den der romantiserande rotlösa känslan som annars bara dyker upp när det regnar. Melodramatiken har vaknat till liv i mitt bröst och mina allt-och-ingenting-kunskaper à la "Loulou" ger mig någonting. Kalla mig renässansman, tusenkonstnär eller bara självutnämnd expert men Brighton here I come!

Veckans citat (fritt översatt ur minnet): ”Kristall och rök, dödens två ansikten”

Dagens dikt:

Mannen från Hökarängen
suckade stilla och sa
Min fru äter skorpor i sängen
Annars är allting bra.

- Alf Henrikson