De röda hästarna

Än en gång har man blivit sådär tröttsamt söndagsfilosofisk. På fyran är det svensk matinéfilm, traditionsenligt och dagen till ära. Jag svettas i två dagar gamla kläder och väntar på att något ska hända. Man är aldrig längre än ett telefonsamtal bort. Egentligen borde jag ju själv ta tag i saker och ting, men det är så mycket lättare att skylla på andra. Med TV:n på i bakgrunden sitter jag sedvanligt och gnäller över söndagstristessen. Motsägelsefullt nog har det faktiskt varit en bra söndag. Rekreation för både kropp och själ. Imorgon går jag på ännu ett pass på HSB och snart är ju Pelle tillbaka. Är det bra sak eller dålig sak?
Jag har sagt det förut och jag säger det igen: på måndag är det dags att ta tag i mitt liv. Till att börja med ska jag ta en löptur runt Tynnered. Hoppas jag kommer hem helskinnad bara. Man vet aldrig vad det gömmer sig för farligheter i snåren. Måste nog försöka dra med Olle.
Myggbetten från igår håller på att ta livet av mig. Det är nog det närmsta sommarkänslan jag kommit i år. Om man bortser från fiskmåsarna då. Det där med fiskmåsar är nog min nya grej tror jag. Jag vet inte om det var Mäster Cee som fick in mig på det eller om det helt enkelt bara är ljudet som är så behagligt. När jag tänker efter tror jag att Filip tjatade om det ganska mycket i våras.

Dagens låt: ”Under Pressure” - Bowie/Queen
Vilken karl:

- Kollan in hans högerarm!