Plötsligt lät det som om jag var bilägare

Så går livet sin gilla gång, som jag skrev till min mormor i det vykort jag borde lägga på lådan innan sex. Det där med icke elektronisk post känns konstigt avlägset. Hade inte reflekterat över det förän Jens berättat att han jobbade extra med brevsortering i julas. Fast kanske kan handskrivna, eller ännu hellre maskinskrivna, brev vara det nya svarta.
Annars ska jag träffa Bobo idag. Weird. Så ska Olle låna bilen och flytta högtalare också.

Ackas marackas och Ezra Pound

Skulle pluggat, det blev rödvin med morsan istället, nya skivan och sista kapitlet i "Dracula". Fiii faen va spännande det var när de tävlade mot solnedgången och till häst klättrade upp för berget. Tur att zigienare är så fega.
Sart, så snart - bär det av mot Kingan. Ska bara läsa lite beatnik först. "The apparition of these faces in a crowd; / Petals on a wet, black bough". Pretto!

Tippee day, today

F.ö. är dagens låt "Thunder road" med Brucean.
Ska jag plugga nu?

Gråa dagar

Varje eftermiddag när jag kommer hem från mitt presumtiva jobb klampar jag in hallen till en nedsläckt och öde lägenhet. På sin höjd faller det in en strimma ljus från trappuppgången, då jag öppnar dörren, och åskådliggör några små dammkorn som yr och virvlar i luftdraget. Varje eftermiddag när jag kommer hem från mitt presumtiva jobb känner jag depressionen växa i mitt mer än nödvändigt beklagande ego. Mitt mörkerseende är dåligt och jag har enda sedan barnsben haft svårt för nedsläckta rum. Det är inte det att jag skyr mörkret, jag ser bara ingenting. Mörkrädsla är kanske en överdrift – även om det är sagt att det inte är mörkret man är rädd för utan just avsaknaden av ett sinne – det är snarare en sorts mörkerförakt. Problemet ligger inte i att vistas i mörkret, problemet är färglösheten. Allt blir grått, konturlöst och suddigt. Till och med när jag ser på TV, till mina vänners förtret, brukar jag ha taklampan tänd. Det liksom kryper längs ryggraden och ögonen ansträngs något obeskrivbart. Mörker är inte bra för mig, jag har det mörkt nog. Åter igen vill jag påpeka att det inte handlar mörkräddhet, det skulle vara indirekt då, jag gillar att vistas i mörkret och brukar varje gång jag är på landet gå ut i skogen mitt i natten bara för att allt är så tyst. Men, som sagt, då lyser månen, stjärnor, snö, vafan som helst, upp allt det svarta och fäller fantasieggande skuggor utmed landsvägen. Där jag står i min nedsläckta hall faller inga skuggor. Det är inte ens svart. Bara mörkt, grått och trist. Likt himlen över Hisingen.

This just in:

Gallianos verkar vara nya hänget för rockkidsen.

5 anldeningar till att fortsätta röka:

1. Det är destruktivt
2. Det är vanebildande
3. Det är en onödig utgift
4. Det är uppseendeväckande
5. Det är ett tidsfördriv att dö för

5 anledningar till att sluta röka:

1. Det är destruktivt
2. Det är vanebildande
3. Det är en onödig utgift
4. Det är uppseendeväckande
5. Det är ett tidsfördriv att dö för

Tillbaka till Manchester

Ikväll är det final i "På spåret" och i vanlig ordning surfade jag runt på Public Service hemsida och upptäcker detta. Grymt! Fast du Ingvar: OS -56 var i Melbourne och inte i Sidney. Funderar även på att gå till Tältet och kolla in Silverbullit, men vet inte om kö är så hett. Det fick oss ju som sagt att banga Kings Head igårkväll. Inget jag ågrar dock.
Olle ska ringa om 40 min.
Vad tar 40 minuter att göra?
Plugga är överskattat...

- Nostalgi är mycket bättre!

FFS!

Man går inte säker någonstans.

Frukostfika

Morgonrock, Justice League och Fredrik. Jag känner på mig att det kommer bli en långsam dag. Jag försökte blåsa ur skallen igår men det gick inge vidare.
Premiären av "Bröllopsbesvär" var trevlig; ett par öl i foajen och mingla bland gräddan. Pratade lite kort med Olof Lindqvist och Erik Ståhlberg - han är Gaisare. Chill. Sen blev det NH med Felix, Cecilia och Aurora - hon var full. Chill.
Nu har mon mamma köpt ost jag tänlkt äta av.
Ikväll är det ManU - Portsmouth, jag hade tänkt spirnga innan dess. Får ringa Olle och kolla om han vill.

Dagens låt:

"Oh no" - The Concretes

Det kliar inte lika mycket längre

Guldbaggegalan är en enda stor legitimerad incestfabrik. Fan va trist allt var igår. Den enda behållningen var Cecilia Frode i cabaretutstyrsel. Farsan och Anders Ekborg hade tydligen suttit och föraktat alla fulla skådisar.
Det var inte så svårt att komma upp ur sängen imorse. Det där med vardagsrutin och ansvarstagande har börjat fästa sig i mitt teflon till rutmönster. Visst fanns där ett eller annat monster i ögat, men det kan jag leva med.
F.ö. är teknologi läran om teknik. Med andra ord teori kring människans förmåga att använda sig av naturens resurser för att slippa anstränga sig själva och därmed göra stora framsteg i evolutionen.
Tänkte att ni kanske inte visste.

Vadå genusperspektiv?

- Klart vi lever efter normen

5 tjejer jag ska gifta mig med:

1. Audrey Hepburn
2. Grynet Molvig
3. Marilyn Monroe
4. Natalia Kazmierska
5. Felicity Huffman

See you later, aviator

När man tar sig en funderare över det där med flygplan och bolag och sånt blir i alla fall jag alltid konfunderad över hur krångligt allting är. För bara några år sedan var det något spännande och upplyftande med att checka in på Landvetter, och jag tog alltid hellre flyget upp till Stockholm än X2000. Nu för tiden är det rena fängelsebesöket att försöka borda en Boeing 747. Hårspray i återslutbara plastpåsar, gitarrer som sportutrustning, iPod-förbud, skosmugglingsrisk och allt vad det nu heter. När jag åkte från Stansted till Säve tog det 2 timmar att komma igenom alla säkerhetskontroller och jokks. Och så har man lagt ner Englandsfärjan. Sjukt…

update

Har precis läst en artikel om ett av mina favoband, Herman Düne. Fyllan igår fick mig nästan att komma för sent till första mattelektionen. Jag skulle behöva något upplyftande. På TV snackar de Susanna Kallur och jag funderar mer och mer på om det verkligen är ett klokt beslut att upphöra med rökningen. Fast…
Är jag den enda som verkligen gillar Natalia Kazmierska. Pelle var fruktansvärt jobbig igår.
Ska man ta och börja följa Saltön?

post memorium

Jag är helt såld på Bram Stokers "Dracula". Kan inte lägga den ifrån mig. Det värsta är att jag inte kan sova heller. Ska ner till KH och kolla matchen.

Mitt hjärta var en bilolycka i en snöstorm

- Det blev aldrig mycket sömn, vi åkte ju på dan.

En klassens James Dean

Gylf kan nog vara den enda bloggen värd att läsas. Bortsett från Virtanen och Atladottir då.
Efter Chelseas förlust mot Liverpool (yeah!) gick Olle och jag hem till mig och såg de första fyra avsnitten av Playa del Sol. Ett privilegium man har när man är son till en nöjesjournalist på GT. De tror han är betydande. Kvällen spenderades ensam, med ”Mannen som slutade röka” på DVD och en stor påse godis. Har man precis blivit dumpad får man tycka synd om sig själv. Dessutom har jag fortfarande ont i handleden från all foosball i fredags. Folk på krogen är fruktansvärt trista och jäkligt dåliga på att umgås. Det är som om varenda kotte blev livrädd för mig och Per, bara för att vi var lite bättre än övriga klientel. Och det gäller inte bara främlingar. Jag tror vi skrämde iväg 3-4 av dem vi hade med oss. Tillslut var det bara vi två kvar. Då kom vakten. Hade det varit i Ungern, England eller nån annan stans där folk super hade alla velat vara med. Med undantag från Tyskland, då. De är faktiskt tristare än svenskar.
Jag har nare. Det är förjävligt…

- Ååh, min Beatrice Morris

ooh, Fauntleroy

Det var så oerhört tyst när jag vaknade imorse. Efter att ha kollat ut på balkongen insåg jag att det nog berodde på all snö. Jag reflekterade inte ens över det faktum att det inte hade snöat när jag ragglade hem vid 3-4 tiden och att det nu låg ett decimetertjockt lager knark över hela Göteborg. Inte heller blev jag speciellt upprymd av det vita. Det sitter liksom i ryggmärgen, det där med snö. Självklart ska det vara snö i januari och tankarna på den varma vintern var som bortblåsta. Har det inte varit snö sen jag kom hem, i december. Jag vill bestämt minnas att familjen gick ut och åkte pulka på självaste julafton. Nä, det skulle aldrig min familj göra.
Jag har lyxsurfat lite på Adlibris och läst om Kalle Anka på Wikipedia. Undra vafan man översätter Fauntleroy med Magnus för…

Bra start

Självklart stressar man iväg till jobben en timma för tidigt. Typisk. Såå, nu sitter man här i arbetslag DE:s arbetsrum och slentriansurfar på en otroligt gammal dator. Se det från den ljusa sidan, jag har i alla fall tagit mig i kragen och svarat på de där 4-6 mailen som blinkat oläst i ikorgen ett bra tag. Likt en nagel i ögat.
Det blir middag på Notting Hill idag, innan Carl-Einar Häckner. Vi bestämde det nån gång runt jul, jag och morsan, och äntligen är det dags. Det sägs vara bra käk där. Och man bangar ju inte en chans att träffa Thomas. Syrran drar vi med också.
F.ö. går det varken bra för svenska handbollslandslagets herrar (inte i VM i Tyskland, som börjar idag) eller svenska fotbollslandslagets herrar (torsk mot Ecuador med 2 mot ett, igår). Vafan är det med världen? Ska man behöva lira mot lag som Bosnien-Hercegovina och andra blåbärsnationer, vi som en gång var ett dunder land, i klass med Soviets hockey...

Det är inte min dag - eller: Han har öppnat pärleporten

Lite tidigare ikväll simulerade jag ytterligare en cigarettpromenad. Uppe vid Masthuggskyrkan, bland mystiskt cirkulerande bilar – jag tror det har med knark att göra – och den sublima utsikten över Majornafunkis och Älvsborgsbrons plöjande långtradare i mörker, finner jag inget mindre än ett halvfullt (märk väl; halvfullt, inte halvtomt) paket Prince. Någon där uppe måste verkligen förakta mig, eller så testar (läs: plågar) han mig som han gjorde med Job (f.ö. har jag alltid ansett den delen vara lite motsägelsefull). Minus bölderna då. Jag kilade ner till Felix och lämnade dem på hans diskbänk. Nu har han nåt att festa loss på.
Morsan blev förnärmad när jag, vid matbordet, kallade Annica Dahlström för gammelfeminist. Sen blev hon lite sur när farsan klankade ner på FI, Gudrun Schyman och alkoholister (nyktra som onyktra), vilka startar politiska organisationer för att åter igen kunna få sola sig i rampljuset ack så vanebildande sken. Hon är en passionerad medborgare, min mor, men elden har falnat. Snart ska jag läsa artikeln om poprasism igen. Felix blev nog lite lack när jag dissade Världens modernaste land.

Word!

- Huvudet på spiken

Ro hemåt

Notting Hill och Kingan tog knäcken på mig. Fast det var det värt. Allt började med att jag och Joanna bittert kastade galla över kärleken och blindhet, till Thomas kom och livade upp stämningen med några skämt. Sen var det bärs som gällde. Nu har jag 25 kronor på kontot. Men Yoa bjussade faen på en bärs. Tjo!
Fritids tar knäcken på en, speciellt om man är bakis. Som tur var, var det ingen som frågade varför jag luktade bensin. Fast jag fick en utskällning av en sur lokalvårdare som gnällde över att jag släppte in baren för tidigt. Det ösregnade ju, för fan. Jävla kärring…
Jag har inte orkat läsa tidningen idag, bara glott på TV och käkat rotsaksgryta. Det blinkar galet vid på Stenabåtens kryssdäck och de skjuter raketer vi kajen.
Olle Adolphssons "I ösregnet" fick bli dagens...

På spaning efter den tid som flytt

Sitter och lyssnar på dagens låt; ”You can call me Al” – Paul Simon, och funderar lite över det där med ljud. Sen en vecka tillbaka, då jag hade NO-lektioner för Åke Abrahamsson, kan jag titulera mig akustikexpert. Akustik betyder läran om ljud och innefattar resonans (även kallat återklang eller medsvängning), frekvens (mäts i hertz (Hz)), ljudstyrka (d.v.s. volym som mäts i decibel (en tiondels bel (dB))), oscilloskop, mikrofoner, öronproppar och allt därtill. Det är en ganska trist terminologi, men bara sådana saker som skillnaden mellan eko och efterklang gör det oerhört fascinerande i praktiken. Speciellt de dagar man börjar filosofera kring ljudets olika funktioner, hur man uppfattar det olika från person till person, och de associationer och kopplingar som uppstår. Till exempel rycker jag fortfarande alltid till och känner på byxfickorna när de högfrekventa dubbelpip, som så välbekant annonserar ut ankomsten av ett SMS på äldre mobiltelefoner (läs: Nokia 3310). Liknande saker händer då jag hör toner som påminner om min väckarklocka. Eller bara en sån sak som att varje gång jag hör ”One” med U2 får jag rysningar längsmed hela ryggraden. Det är väl något sånt Proust beskriver.

och så var man ensam igen

Jag var lite för trött för att orka göra något efter jobbet. Försökte förvisso ta mig i kragen och kila ned till Felix, men orkade bara med ett avsnitt av Fawlty Towers innan jag blev tvungen att dra mig hemåt. Olle blev nog lite besviken.
Till frukosten läste jag helgens Två Dagar och en dålig artikel angående svenska språkets ordfattighet. Den var ny.
Annars har jag börja gilla den här mannen mer och mer.
Mycket går på tomgång, annat gör ont.

Livet är en sand som i ett timglas rinner
Oh, du dyra liv som tynar och försvinner
Låt oss leva upp den lilla bit vi hinner
Du är kvinna, jag är man

en swingpjatt i alltför små kläder

Så blev det att man såg Camilla på en sista Söndagsöl ändå. Planet blev, inte helt otippat, inställt p.g.a. orkan (oerhört symboliskt). Själv förbereder jag mig inför annalkande vikariat på Annedalskolans fritids. Annars händer inte mycket här i livet.
Försöker man ta det lugnt drabbas man genast av en förkylning. Därför hamnade jag på Notting Hill i lördags. Populärfilosofiska debatter kontra sentimentala hyllningsrop, för att sen dra vidare mot nån vräkningsfest där det lirades Lasse Dahlqvist, och där Gurra dansade krypandes på golvet. Tydligen gick nån vattenledning sönder också och man fick utrymma lokalen.
Syrran stökar i köket – skolkar hon? – samtidigt som dagen så sakterliga börjar gry. Strålkastarna på Stena-båten släcks en efter en, spårvagnarna skramlar förbi Masthuggstorget på väg med flocken till jobbet, doften av kaffe letar sig in genom en öppen balkongdörr men klarar knappt att väcka liv i de måndagströtta, arbetslösa swingpjattarna. Textilen skaver lite mot huden, så att skinnet lyser rött. Det grusar sig. Stormen har lämnat mig oberörd… Förutom det att jag inte kan gå ut och springa. Vilken sabla otur.

"intrigen tätnar"

Det var på hemvägen jag passerade två 25-åringar utanför Notting Hill och varav en av dem säger; "Det var inte så gott att röka nu". Då var jag nära på att vända mig om och lappa till honom i ansiktet med en av morsans skinnhandskar.

Fredagsinsikt

Erlend Øye är och förblir min gud och det, tillsammans med allt annat, gör "Sudden Rush" till dagens låt.

Om konsten att statuera ett exempel och dess konsekvenser

”Dig är det ju ingen idé att ge nånting”. Det var va morsan sa efter att jag hällt ut min glögg över hennes mobil. Annars tycker jag att vi har en ganska bra alkoholrelation.
Jag vet inte vad som händer ikväll. Göteborgspriset 2007 har en fågel viskat, fast jag är inte så sugen på Bellan. Den där bittra tvåettan jag drack till knäckebrödet blir nog den sista droppen av livets vatten för ikväll.
Med det inte sagt att jag utesluter något.

För övrigt

Jag känner igen mig i det här...

Är jag en ond människa?

Förut, när jag satt på muggen, kom jag på ett oerhört ironiskt scenario: Om man som anorektiker får binnikemask. Dels lägger man, helt i onödan, ner onödigt mycket tid, lidande och energi på att svälta sig, när det bara hade varit att frossa på för all framtid. Dels dör den stackars parasiten. Är det, det som kallas, lose-lose situation?

Bergman är nog stolt

Hjärnan känns som ett geléhallon efter en dag i Nordhemsskolans korridorer. Inte för att jag ogillar det, utan det är bara så fruktansvärt svårt att resocialisera sig till vardagens små bestyr. Fast jag försöker. Herren ska veta att jag försöker. Tre veckodagar innan helg är kanske en bra början. Sen får vi hoppas på 100% aktivitet. Jag bangade att springa idag. Någon lyckades persvadera mig – jag var ett ganska mottagligt offer för övertalningsförsök – att man, i träningssyfte, inte ska belasta samma muskler inom loppet av 24 timmar. Inte visste jag att det gällde andnöd och alkisstapplande.
Har kollat lite i katalogen för filmfestivalen. Usch va svart allting verkar. Är civilisationens framtid på fullaste allvar så pass mörk? Det är lite väl mycket terrorism och förtryck i årets tema. Men vad har man för val som ynklig konsument...
Nu borde jag läsa in mig på frekvens, resonans och vibrationer.

come on!

När man simulerat sin tredje cigarettpromenad på en dag, i ösregn med paraply och allt, får man väl ta och ge sig.
Dagens låt: "As I put out my cigarette" med The Chrysler.

abstinens?

Man förstår att man inte riktigt kommit över sitt nikotinberoende när man, ute på joggingtur, frivilligt springer så nära de få cigarettvandrarna som man möter, bara för att kunna få ta del av ett uns passiv rökning. Det smakar ju så gott i lungorna. Men jag är stark. Jag tackade till och med nej till en cigg i söndags, när jag var så full att jag höll på att bli utkastad från Kingan.

Onsdagsflärd

Det tog mindre än 24 timmar innan vikariepoolen hörde av sig. Så i morse var man på Fjällskolan igen, fem timmar Svenska/Engelska med frågvisa högstadieelever. Då är jag i mitt esse. Imorgon är det Nordhem som gäller.
Min iPod kaosar. Det suger. Nu har jag ingenting att lyssna på under potentiella lunchraster. På tal om det så har Per börjat rota lite i var det försvunna paketet kan ha tagit vägen. Han ringde mig förut och frågade efter kvitton från postkontoret på Vauxhall street. Hur lyckas ett 13 kilo tungt paket försvinna?
Ikväll är det ”Gitarristerna” med Jens som gäller. Är sjukt pepp på kulturmissbruket jag är på väg in i. Kanske kan det bota all annan abstinens.
F.ö. verkar det vara officiellt nu, att Cecilia och Felix datar. Anna ringde igår kväll på väg hem från Kings Head och skvallrade. Dessutom ville Mihaly slåss med Felix. Spännande värre! Jag undrar fortfarande varför han messade mig om Auroras nummer. Intrigen tätnar…

Kvasiinterlektuell

Kraven som ställs på storstadsmänniskan är inte ouppnåeliga men inhumant höga. Att vara framgångsrik – kanske inte ett harmoniellt måste för alla, men i alla fall för mig – innebär inte bara ett målmedvetet klättrande i karriärstegen och utdelning därutav, utan man tvingas dagligen möta olika sociala konstellationer i vilka det är av högsta vikt att man gör ett imponerande intryck, genom att vara; vacker, artig, kunnig, rolig, mystisk och/eller någon annan karaktäristika som är synonym med lyckad och begåvad. Genom indirekta handlingar bidrar man således till sin egen framgångssaga, alternativt metrofilosofiska död.
På grund utav dessa sociala konventioner kände jag mig tvungen att söka jobb. Så jag har tågat runt på stan med mitt CV och frågat, och frågat, och frågat. Nu ska jag snart ringa vikariepoolen för att höra om inte de vill ha tillbaka mig.

öl och fotboll

Henke och Solskaer! Hade ett pit stop hemma, med lite kladdkaka, men snart är det dags för KH igen.

kullerbyttor och champagne

När jag igårkväll, framför ”Sky Captain and the world of tomorrow”, låg och klämde på min ynkliga lekamen upptäckte jag till min fasa någonting obehagligt, en liten utbuktning, en böld, jag tidigare aldrig lagt märke till. Under käken, på min vänstra sida, ner mot halsens första bronk sitter en lite rund kula. Troligtvis en mandel. En härlig start på det nya året, det nya livet och den 21:e födelsedagen.
Men vafean, nån skit ska man ha.
Hela lägenheten osar vitlök, en doft jag lärt mig avsky på min resa runt i Europa (fotnot: Per kan inte laga mat utan vitlök och vägrar äta någonting han inte lagat själv), ty min moster steker köttbullar(?). Det värsta med stekos är att stanken sätter sig i alla former av textilier och att det är praktiskt taget omöjligt att hålla den ute, hur många dörrar man än stänger. Det finns åtaliga minnen och historier rörande en viss Robin Merkings något pikanta fiskdoft under en nyårsafton X antal år tillbaka. Själv äter jag ett päron, dricker en kopp kaffe och inspekterar födelsedagskalsongerna jag fått av min kära mor. För första gången i världshistorien (i.a.f. vad jag kan minnas) har jag fått precis allt från min önskelista:
tofflor
kalsonger
pengar
Jag fick till och med en liten bonus av farsan. En bok. Dra på trissor!
Nu ska jag återgå till självömkan och klämma lite på min abscess. Glöm inte att komma till Kings Head. Henke ska lira sin första match med ManU, dock osäkert huruvida det blir från start. Jag vet vad jag tror.

reinkarnerad exakt som förut

Sen frukost, utan morgontidning, med ett korsord. Idag är det svårt att få fason på tankar, likväl som pliktkänslor. Fast pliktkänslor har jag nog, det är bara det att jag inte tar tag i alla måsten. Som vanligt. Och jag vet inte hur många gånger jag ska behöva upprepa mig för att jag själv ska inse vilken patetisk liten figur jag i själva verket är, trots frisyrer, slipsar, dyra strumpor, 200 CD-skivor, alla Shakespeares verk utgivna av Ordfront, vegeterianism och social pondus. Alla gamla anteckningar från Lit.vet. ligger staplade i ett torn på golvet, under en hög med smutstvätt, och jag hade tänkt att ta tag i det så sent som idag. Men det fick ingen bra start.
Mina nagelband är torra och spruckna, händerna är nariga och jag har spillt något klet på min tröja. Det är en obestämd, men bestämt unken, smak i munnen, från någonting jag absolut inte ätit, kaffesuget är stort och dagen är långt gången. Ända in på eftermiddagen.
Idag är det lördag. Fan va kul…

Frizon – natten till lördag

Satt och stirrade på armbandsuret förut, på när datumräknaren slog om, och det var som om tiden stod stilla. Hela min person var som i en fristad av tyngdlöshet och tankarna rensades ut. Det är för mycket i mitt huvud just nu, och jag gillar det inte. Enda trösten är väl att stor konst skapas ur stort lidande. Håller på att skriva ett forumsinlägg på Salka angående Fantasinyheter.Jag kan fortfarande inte släppa den skiten, jag är som i chocktillstånd, så traumatisk var upplevelsen. Typ.
”Stranger than fiction” blir lätt en av favoritfilmerna jag sett i år. Det var og länge sedan jag såg en så snäll, men ändå ganska svart film. Viss kritik kan man kasta åt upplösningen, men Will Ferrell är alltid Will Ferrell.
Det surrar en fluga i vardagsrummet. Snacka om att vara tidigt ute.

efter frukost

Hitintills har jag lyckats åstadkomma:
två knäckemackor med stureost
lösningen Torstens nyårskryss i Expressens korsordsbilaga
ett telefonsamtal Etnologiska instutitionen för att inse att den var stängd
två signaler till Vikariepoolen för att sen slås av att det antagligen också är stängt
en ful frisyr

Efter att ha surfat runt lite på Adlibris och dräglat efter grymma böcker (Arne Anka är tillbaka!), som jag inte har råd med, förstår jag hur lite jag gjort med den här dagen. Kanske är det dags att beställa min akt ur belastningsgistret.

fredagsmissbrukare

Min iPod har gått bananas och snart gör väl den övriga tillvaron det likaså. Klart man försov sig i morse - det var nog den där ölen på Sejdeln. Det är behagligt hur lätt man faller in i sina gamla vanliga mönster. Det är ungefärsom ett missbruk. En gång till sen är det slut. Jo, tjena...

- Kolla vad man missar när man inte är i Manchester

Summa kardemumma:

- Som sagt

Spermaharen 2007?

Nyss bläddrade jag igenom en gammal GP där de hade en kort notis om Fantasinyheter. Känns så jävla taget. Höll inte Killinggänget på med det för typ hundra år sedan?
Hmm, nyskapande. Tacka vet jag Johan Wanloo.

summan av lasten

Fyra dagar har gått sen jag slutade röka - making progress - och jag känner knappt av det. Cigaretter finns inte för mig längre. Och det är sjukt! Tidigare har det alltid varit ett av mina attribut, en assecoar som färdades mellan mungipan och pek- och långfingret. Paketet i bröstfickan var lika med känslan av frihet. Men jag tar det bra. Man kommer i och för sig sakna röktixen, fast exter kan man skaffa sig på annat håll.
Nu letar jag ferbrilt efter kurser som jag kan hoppa på, kommer inte palla en hel vår utan stressfamkallad interlektuell prestationsångest. Någon som har en idé? Borde man ha kanske frågat Felix och Cecilia de sprang in i oss (Jens, Victor och undertecknad) på väg mot en dubbel espresso...
Etnologi eller engelska...
Kanske båda...

Inte helt otippat

F.ö. har "Misery Is the River of the World" med Tom Waits blivit soundtracket för morgonen och därmed dagens låt.

Alice

Sällan blir det som man tänkt sig, var det någon som sa. Det sorgligaste med klyschor är att de ofta stämmer. Saker som ältas om och om igen tenderar att bli tjatiga, fast det finns också en bakomliggande orsak till deras oändliga upprepning. Sånt som är sant blir slentrian.
Att det kunde kännas så bra, som om enkel väg mot toppen, och så springer man med förbundna ögon rakt ner i tjärnet. Det där Plura sjöng, om att varje mänska har en plats i solen tror jag är skitsnack – enfaldigt önsketänkande. Den filantropiska synen på mänskligheten finns inte. I alla fall inte nu, inte här. Solen har för länge sedan gömt sig bakom molnen och gått ner. Allt som finns kvar är den gråmulna himlen som kan vänta.
Jag gick upp klockan åtta imorse för att skicka iväg ett CV till IKEA bara för att upptäcka att farsans laptop, som jag lånat (läs: stulit), hade kraschat och Brf Masthuggets Internetuppkoppling lagt av. Livet är fyllt av små överraskningar.
Kaffedieten håller i sig. Klockan ett ska jag vara på Bar Italia för att kavalkadprata franska internatskolor, tysk indieelectro, yachtpornografi och övrig pseudodandyism som jag aldrig riktigt haft någon koll på.
Word!

Lättirriterad, jag?

Ibland händer det att jag totalt tappar kontrollen över mina handlingar och går mental och/eller verbal berzerker. Oftast har det att göra med personer och deras handlngar och/eller uttalanden. Då något sådant händer måste jag avsäga mig allt ansvar för konsekvenserna och/eller komplikationerna det orsakar.
Idag är en sådan dag. I själva verket har det att göra med mig, det är jag itne sen med att erkänna, och de krav jag ställer på omgivningen runtomkring, men visst civilt ansvar har man som postagrikulturellt kvasiexporterande IT-land som Moder Svea påstås vara. Vill man ha en interlektuellt framstående populärkulturistiskt supernation måste man kunna ställa vissa krav på det rent fysiska och materiellt eftersträvansvärda utbudet, samt de som idkar, anser och lever kring, med och/eller i kanon av mellanfolklig metropolitik. Semimondiala folkgrupper med vogueambitioner kan fan gå en på närverna.
Säg något och/eller håll käft!

lugn stund

Kulturdelen i GP avklarad, tomt i inkorgen, timern på videon satt på 22:30 och kaffet slut. Jag har surfat runt lite på Internet, men informationssuget från i måndags höll inte i sig. Snart ska jag kila ner till Olle och vi ska ta en joggingtur. Ett steg i rätt riktning. Ikväll är det middagsbjudning hemma hos Hellblom/Fornander och 1900 på SVT 2.

tisdagstristess

Nu går skam på torra land. Den där karaktären infinner sig aldrig hos mig, jag överdriver inte när jag säger att jag måste vara en av vår tids mest slarvigaste disträ kvasiambitiösa posttonåring. Väx upp för fan!
Borde väl ringa Camilla nu, svepa en kaffe på något hipp café eller, ännu bättre, ett kondis (post memorum; något för Duellen). Jag älskar den förslappade medborgarens depravering och lackande frånvaro av självkänsla. Min kärlek till allt som är fel får mig att stå för den tafflige och romantiserande imbicill en välfärdsuppväxt i medelklassens högborg (läs: Linné) format av det som först var en blint skrikande och kärlekstörstande lekamen. Får nog inget jobb idag heller.
Borde bli polare med Virtanen...
Kristina Lugn, du är min musa!

Listan:

1. Hot Chip – The Warning
2. Gossip – Standing in the way of control
3. The Pipettes – We are the Pipettes
4. Kris Krisofferson – This old road
5. Mogwai – Mr. Beast
6. Gnarls Barkley – St. Elsewhere
7. The Strokes – First Impression of Earth
8. The Knife – Silent shout
9. Bruce Springsteen – We Shall Overcome – The Seeger Sessions
10. The Elected – Sun, sun, sun

bubblare; The Bear quartet, Tom Waits, Jarvis Cocker, Håkan Hellström