Satt och stirrade på armbandsuret förut, på när datumräknaren slog om, och det var som om tiden stod stilla. Hela min person var som i en fristad av tyngdlöshet och tankarna rensades ut. Det är för mycket i mitt huvud just nu, och jag gillar det inte. Enda trösten är väl att stor konst skapas ur stort lidande. Håller på att skriva ett forumsinlägg på Salka angående Fantasinyheter.Jag kan fortfarande inte släppa den skiten, jag är som i chocktillstånd, så traumatisk var upplevelsen. Typ.
”Stranger than fiction” blir lätt en av favoritfilmerna jag sett i år. Det var og länge sedan jag såg en så snäll, men ändå ganska svart film. Viss kritik kan man kasta åt upplösningen, men Will Ferrell är alltid Will Ferrell.
Det surrar en fluga i vardagsrummet. Snacka om att vara tidigt ute.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Kan inte du bränna de där två låtarna som jag aldrig lyckas lyssna på, Johan johansson? och Lars demian tror jag det var, och ta med imorgon till kingan.
Då kan jag ta med dem när jag åker och tänka på dig när jag befinner mig på en solig strand/indiskt knarknäste/tedrickandes i pagoda
Skicka en kommentar