Fyra dagar har gått sen jag slutade röka - making progress - och jag känner knappt av det. Cigaretter finns inte för mig längre. Och det är sjukt! Tidigare har det alltid varit ett av mina attribut, en assecoar som färdades mellan mungipan och pek- och långfingret. Paketet i bröstfickan var lika med känslan av frihet. Men jag tar det bra. Man kommer i och för sig sakna röktixen, fast exter kan man skaffa sig på annat håll.
Nu letar jag ferbrilt efter kurser som jag kan hoppa på, kommer inte palla en hel vår utan stressfamkallad interlektuell prestationsångest. Någon som har en idé? Borde man ha kanske frågat Felix och Cecilia de sprang in i oss (Jens, Victor och undertecknad) på väg mot en dubbel espresso...
Etnologi eller engelska...
Kanske båda...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar