tisdagstristess

Nu går skam på torra land. Den där karaktären infinner sig aldrig hos mig, jag överdriver inte när jag säger att jag måste vara en av vår tids mest slarvigaste disträ kvasiambitiösa posttonåring. Väx upp för fan!
Borde väl ringa Camilla nu, svepa en kaffe på något hipp café eller, ännu bättre, ett kondis (post memorum; något för Duellen). Jag älskar den förslappade medborgarens depravering och lackande frånvaro av självkänsla. Min kärlek till allt som är fel får mig att stå för den tafflige och romantiserande imbicill en välfärdsuppväxt i medelklassens högborg (läs: Linné) format av det som först var en blint skrikande och kärlekstörstande lekamen. Får nog inget jobb idag heller.
Borde bli polare med Virtanen...
Kristina Lugn, du är min musa!