söndag, januari 21, 2007

En klassens James Dean

Gylf kan nog vara den enda bloggen värd att läsas. Bortsett från Virtanen och Atladottir då.
Efter Chelseas förlust mot Liverpool (yeah!) gick Olle och jag hem till mig och såg de första fyra avsnitten av Playa del Sol. Ett privilegium man har när man är son till en nöjesjournalist på GT. De tror han är betydande. Kvällen spenderades ensam, med ”Mannen som slutade röka” på DVD och en stor påse godis. Har man precis blivit dumpad får man tycka synd om sig själv. Dessutom har jag fortfarande ont i handleden från all foosball i fredags. Folk på krogen är fruktansvärt trista och jäkligt dåliga på att umgås. Det är som om varenda kotte blev livrädd för mig och Per, bara för att vi var lite bättre än övriga klientel. Och det gäller inte bara främlingar. Jag tror vi skrämde iväg 3-4 av dem vi hade med oss. Tillslut var det bara vi två kvar. Då kom vakten. Hade det varit i Ungern, England eller nån annan stans där folk super hade alla velat vara med. Med undantag från Tyskland, då. De är faktiskt tristare än svenskar.
Jag har nare. Det är förjävligt…

- Ååh, min Beatrice Morris

Inga kommentarer: