Uppe i ottan

Kanske drack man för många öl igår, kanske sa man saker man senare kommer få ångra, kanske var man på toppen av världen. Klockan 05:30 måndagsmorgon ligger jag klarvaken, konstigt nog. Solen och skuggan leker tafatt genom persiennerna och retar mina synnerver. Idag börjar vikariaten. Tag er i akt!
Nu har jag smugit in lite tidigare på kontoret för att lite privata Internetangelägenheter. Och så kom Magnus...

Bukowski vs. Ivar-Lo

Då blev det inte Den ensamme gräsänklingens Midsommarafton utan snarare Den dekadente poetens och Arbetartrubadurens kväll. Per har bestämt sig för att komma hit och vi ska vara bittra ihop. Jag är redan inne på första viskypinnen.

Till middag äter vi toufu-, lök-, squash- och champinionfyllda paprikor, halloumiost, sill, sojakorv och Goldings ale.

- Panamahatten var lite skrynklig men det får duga

- Strumporna blev dem med ett diskret man classy emblem

On the rocks

Då jag nyss rotade igenom gamla papper på golvet av mitt rum kom jag över en lapp med något som verkar vara 3 stycken egenhendigt ihopmixade drinkrecept:

Darts of Pleasure
Mjölk
O'boy
Vodka
dosera efter behag och med mycket kärlek

Boogiemannen (farlig!)
1 ½ dl varm mjölk
1 tsk kakao
1 tsk strösocker
1-3 cl Grappa Bianca

Kaffekask à la Bohemia
2 delar espresso
1 del Bohemia Vodka

Recepten är nog två, tre somrar gamla, men jag är likväl ett geni.

Jag har bestämt mig

Det blir panamahatt, äppelpallarbrallor, Junk de Lux-skjortan, väst och F-troupe. Mina ända aber är vilka strumpor jag ska välja (gärna några med en röd färgklick, så att jag kan matcha kravatten) och att jag måste laga byxorna. Dags att plocka fram symaskinen. Hemköp stänger sex, det är alltså gott om tid.
För något år sedan hade jag planer på att fira nyår helt själv (ensam), men bangade ur i sista sekunden. Man måste ta det i små steg, så jag börjar med de lite mindre högtiderna och snart så är jag redo för Julafton!
Kvällen kommer att gå i Queen och Evert Taubes tecken – på vinyl. Till det ska jag äta halloumiost och dricka visky på balkongen. Attan att jag lånade ut mitt paraply till Elsa. Nu kan jag ju inte gå på Midsommarpromenad.
Undra vad Midsommardagen har i bagaget för en döende dandy?

After work

Mobiltelefonerna ringer hej vildt. Alla andra har gått hem utom jag, som sitter kvar på kontoret med kaffekoppen framför Internet, och Alex som springer runt inne på Universitetet för att låsa upp dörrar åt några banktjänstemän. Vid halv fyra hade jag tänkt träffa Olle utanför Bolaget - hoppas jag hinner ta en öl innan dess. Bara någon pub nu har öppnat. (Sejdeln stänger väl aldrig..?)
Jag har seriösa funderingar på att strunta i Midsommar. När jag vaknade klockan sex imorse kunde jag knappt röra mig. Kroppen var helt mör efter att ha legat och hostat hela natten, så det blir nog en flarra Lauder's - eventuellt Lord Calvert - under det rosa täcket som gäller. Cigaretter är inte att tänka på. "Mästaren och Margarita" blir mer aktuell. Klart jag måste pallra mig ut med syrran ikväll trots att Glory Boat får vänta på en bättre dag.
Vädret är perfekt idag. Ligga inne och kolla på moln är bland det skönaste som finns. Kanske ska jag ta och se "Football factory". Det vore på tiden.
Dagens låt: "Foggy days" - The Plan

Så många förlorade timmar

Sällan tar jag mig tid att sitta ner och tänka längre. Tänkandet komer liksom i förbifarten för att endast göra sig påmind och sedan försvinna iväg utan spår. Förr i tiden hände det att jag vaknade upp mitt i natten med en ny idé eller snygg formulering jag helt enkelt var tvungen att skriva ner, så jag hade alltid ett papper och en penna beredd någonstans. Den rutinen är helt väck. För någon vecka sedan vaknade jag till med den kanske vackraste meningsbyggnad världen någonsin skulle få skåda, men tack vare min försummande personlighet har jag nu berövat mänskligheten från total upplysning.
Istället för att göra slag i saken och anteckna mina filosofiska alster direkt ägnar jag nu timtal åt att försöka restaurera dem, till ingen nytta, Ty de är föralltid försvunna i öändligheten.

Lonely monday night

Egentligen är det väl inte så illa att spendera hela måndagskvällen hängandes framför teven fastän solen fortfarande skiner utanför. Spelar det längre någon roll? Jag har arbetat med själen hela helgen. Vid en röd stuga på en åker, kaffekask till frukost men utan Lucky Strike. Ikväll skulle jag ha läst mig rik, lättjan tog dock över och det slutade med frosseri och den beryktade början-på-veckan-ångesten. Jag bryr mig nog inte så mycket längre. Då dagarna spenderas tuffandes fram på en gräsklippare med Queen i lurarna känns livet helt okej ändå.

Hemingwaysommaren får vänta, på en bättre dag

På jobbet växer det smultron vid en husknut. De är inte riktigt mogna än, fast jag var bara tvungen att smaka. Det kändes ganska skönlitterärt att ligga i slänten, med solen i ögonen och peta bort fröna mellan tänderna med ett halmstrå. Det är nog det närmsta jag kommit dekadens den här sommaren.
Insolvensen är borta. Jag vet inte om det har att göra med solen och kärleken eller det simpla faktum att jag fått en gnutta struktur på vardagen. Det gör inte ont att vakna på morgonen och den där gnagande känslan i maggropen som vanligen dyker upp runt 22-tiden har jag inte märkt av på flera veckor. I Västnytt snackas det Hultsfredsfestival, på dialekt. Över Älvsborgsbron har solen försvunnit. Snart ligger Linus i sängen tillsammans med ”Mästaren och Margarita”.
Klockan sex ringer väckarklockan. Det har jag inga problem med. Fastän jobbet tagit mesta delen av min tid känns det okej. Jag är i fas nu. Helgen blir somrig på Olles Elsas föräldrars land (hände ni med) och jag har bloggat idag.
Min tanklösa frånvaro här är det ända jag skäms över.

Den olyckliga kärleken och sommaren

Skolavslutning. Sommaren har aldrig varit mer påtaglig än när myllret av euforiska blomsterungdomar tar över de snart bedagade gräslundar runtom i kvällssolen. På den dryga timslånga promenaden från Sandarna spottade jag säkert ett tjugotal olika grupperingar, skrattandes solfräscht linnetygklädda. Okej att det doftade lite väl påtagligt av tonårsfylla på 11:an, men jag måste ändå hylla dessa sommarlediga skolbarn. Vad skulle jag inte ge för att få uppleva det igen. De oändliga kvällarna, de blåögda eskapaderna, hustaken, Håkan Hellström och Slottsskogen. Så här i efterhand vill jag inbilla mig att livet var lite lättare då, trots att jag vet hur skenbart olycklig man är i ungdomsåren. Hur många gånger förälskade man sig inte i fel personer, hur många gånger cyklade man inte hjärtekrossad hem i natten, hur många gånger somnade man inte med fuktig hornhinna och kudden i ett järnhårt grepp. Med folköl i blodet och Jocke Berg i huvudet, The Cure pumpandes ur högtalarna, illusionerna om världens bästa kväll i skymningsutsikt från någon balkong i stan. Varje gång skulle bli den bästa. Och det blev den, ofelbart.
Så jag lyfter på hatten och bockar mig för solnedgång och skolavslutning, i detta ode till sommarpopen i Converse och solglas. Länge leve hjärtat som slår för den solblekta snedluggen… och för Bohuslän!