Bergman är nog stolt

Hjärnan känns som ett geléhallon efter en dag i Nordhemsskolans korridorer. Inte för att jag ogillar det, utan det är bara så fruktansvärt svårt att resocialisera sig till vardagens små bestyr. Fast jag försöker. Herren ska veta att jag försöker. Tre veckodagar innan helg är kanske en bra början. Sen får vi hoppas på 100% aktivitet. Jag bangade att springa idag. Någon lyckades persvadera mig – jag var ett ganska mottagligt offer för övertalningsförsök – att man, i träningssyfte, inte ska belasta samma muskler inom loppet av 24 timmar. Inte visste jag att det gällde andnöd och alkisstapplande.
Har kollat lite i katalogen för filmfestivalen. Usch va svart allting verkar. Är civilisationens framtid på fullaste allvar så pass mörk? Det är lite väl mycket terrorism och förtryck i årets tema. Men vad har man för val som ynklig konsument...
Nu borde jag läsa in mig på frekvens, resonans och vibrationer.