Bestämmer jag träff med någon har jag för vana att komma minst fem minuter försent. Det beror enbart på att mina vänner har precis lika bristande karaktär som undertecknad. Numera sitter det i ryggmärgen. Förr brukade jag nästan bli irriterad på sena ankomster, för att helt slå om och utvecklas till en förseningarnas mästare. Dock vill jag inbilla mig att jag är på bättringsvägen.
Den värsta väntan är den på ett svar. I köket ligger min Motorola V360 dystert tom och tyst, likt ett hån mot mig och det SMS jag slängde iväg för flera timmar sedan. Det där Karin Boye sa om att den bästa dagen är en dag av törst är bara ren och skär nonsens, precis som det där med att vänta på något gott. Inte fan blir jag gladare över uppmärksamheten om jag får den långt efter att jag ville ha den. Då blir den som den där sista ölen innan man drar hem från krogen – helt meningslös.
Fast jag är inte den enda som väntar svar och jag är långtifrån mönsterbarn vad det gäller att upprätthålla kommunikationen. Självklart borde man hört av sig till många. Maya, Erika och Bobo står ju på listan. Vissa mer prioriterade än andra, men det spelar ingen som helst roll så länge jag inte ringt dem.
Den värsta väntan är den på ett svar. I köket ligger min Motorola V360 dystert tom och tyst, likt ett hån mot mig och det SMS jag slängde iväg för flera timmar sedan. Det där Karin Boye sa om att den bästa dagen är en dag av törst är bara ren och skär nonsens, precis som det där med att vänta på något gott. Inte fan blir jag gladare över uppmärksamheten om jag får den långt efter att jag ville ha den. Då blir den som den där sista ölen innan man drar hem från krogen – helt meningslös.
Fast jag är inte den enda som väntar svar och jag är långtifrån mönsterbarn vad det gäller att upprätthålla kommunikationen. Självklart borde man hört av sig till många. Maya, Erika och Bobo står ju på listan. Vissa mer prioriterade än andra, men det spelar ingen som helst roll så länge jag inte ringt dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar