Dagens nostalgi

Första föreläsningen efter tentan och jag försökte lite smidigt luska ut huruvida det faktiskt var en tentaöl i fredags. Men som det ser ut var så alltså inte fallet. Annars jobbar de bra på att dölja det för mig. Det är en urbota trist klass man hamnat i där inte ens tentaöl är heligt.
På tal om öl är det på dagen ett år sedan November Spawn a Mozzer på Greenhouse Effect. Det är inte utan att man romantiserar lite kring tiden i Brighton, även om jag under hösten var pank som en lus och Olle och jag bodde inneboende hos den jävligaste av alla djävlar. Han hette Joe och hade en postorderfru. Eller i alla fall en japansk hemmafru han inte förtjänade.
Vad jag ville ha sagt med detta var inte så mycket mer än det att jag är sugen på öl.

Droppen

Bägaren blev överfull och jag bröt ut i städmani. Eftersom ingen annan verkar bry sig om hushållssysslor här i kåken fick jag ta tag i köket. Det goa är att alla är borta en tid framöver så antagligen kommer det hålla sig någorlunda fräscht. Sen började jag damsuga upp Stacys allt äckelhår som spridigt sig över hela lägenheten, likt syfilis i Singapores hamn vid förra sekelskiftet. Med tanke på att jag är den enda som bor på nedervåningen och således är den enda som drabbas av allt snusk så är jag den enda som bryr mig om städning. Sånt kan visserligen vara tämligen enerverande, men vafaen: This is England. Det är ingen mening att hetsa upp sig över bagateller så nu sitter jag och lyssnar på The Sonics och drömmer big bort till Way Out West. Snart läge för löksoppa.

Brittisk media

När Mårten och jag igår eftermiddag låg utslagna i vardagsrummet och betänkte våra synder framför BBC News började jag fundera på varför det inte var ett enda internationellt inslag på det 30 minuter långa nyhetsprogrammet. Vi slog över till någon ITV-kanal för att titta på ett underhållningsprogram som handlade om upplopp och korrumperade guvenörer i Sydamerika. Det är intressant att spekulera i hur de brittiska TV-tittarna uppfattar världen.
I BBC:s morgonsoffa har man diskuterat prins Harry och hans potentiella insatser i Afghanistan samt att kvinnor får fria idag (29 februari). Sen var det väder och nu är det ett inslag från Marwell Zoo i Hampshire. Det handlar om en leopardunge.

Tabloidlandet

Igår publicerade The Sun en undersökning de gjort bland 100.000 av sina läsare. Det visade sig att 99% ville återinföra dödsstraff. Det är så ironiskt att jag inte ens orkar kommentera det.

England är och förblir ett mysterium

Isle of Portland i Dorset har ett inte helt okompliserat förhållande till kanniner. De små luddiga djuren anses föra otur med sig och det hela har gått så långt att man än idag inte nämner dem vid sitt riktiga namn, rabbit(-s), utan säger saker som underground mutton eller those furry things istället. Orsakerna kring det mytomspunna, långörade domedagsväsnet tycks många. Dock är en förklaring att deras jordhålor orsakat att ras i gruvor och att stora skördemaskiner brakat ihop - de sprider helt enkelt död och förintelse varhän de än vandra. När filmen The Curse of the Were Rabbit kom ut hösten 2005 kunde den inte heta heta det någonstans i närheten av Dorset, på grund av risken att uppröra invånare på Isle of Portland, utan fick helt sonika byta namn till Something Bunny is Going on.