November Spawn a Mozzer

Igår var det Morrisseys födelsedag här i Hove, med spränga trumhinnorna på Greenhouse Effect. Imorse, när jag vaknade, hörde jag ingenting förutom ett svagt brusande. Först trodde jag att det var bilarna utanför. Då jag insåg att vi bor på en lugn liten villas, som är långt ifrån så traffikerad, tvingades erkänna för mig själv att det nog var verkan från gårdagens Moz-kavalkader. Nu har bruset börjat lägga sig, men det trycker fortfarande i öronen. Jag har räknat mina mynt, fyra pund och 20 pence, och om jag sköter mina kort kommer jag klara mig tills på onsdag.
Idag ligger molnen lågt, men solen lyckas på något sätt tränga igenom. Rostfärgade löv dalar från träden och täcker snabbt gräsmattorna i de små villaträdgårdarna. Söndagslåtlistan är på i iPoden: Kristofferson, The Velvet Underground, Lasse W, Rosie Thomas, Haley Bonar. Lugnet har lagt sig över 32 Woodhouse road. Nyrakad i ren skjorta möter jag en dag som inte skiljer sig så mycket från någon annan i veckan. Bakfyllan var inte så tung att bära, maskaran rann inte så mycket och kragen skar inte i nacken. Rödögd och blödig har jag irrat runt i flera veckor; inte för att jag letat efter något, utan för att jag helt enkelt inte kunnat stå still.
Imorgon är det Guy Fawkes day, de har smällt fyverkerier hela veckan. Festerna upphör aldrig. Jag tänkte utmana ödet och bege mig till Lewis, när blymolnen täcker staden i skymningen. De är måna om sina högtider här. Väldigt seriösa.