Sovmorgon

I vanlig ordning orkade jag inte masa mig upp när det var dags att åka till universitetet. Min säng var alltför lockande. Egentligen får jag knappt plats i den och varje morgon vaknar jag med nackspärr, exakt lika trött som kvällen innan. Ända sen vi kom hit har jag sovit i snitt 2-3 timmar längre än jag har brukat. Så när Olle hade varit nere och käkat frukost låg jag fortfarande och slumrade. Han lämnade mig åt mitt öde – jag har lyssnat på Suede hela morgonen.
Den här morgonen var det dock något utöver det vanliga som band mig. Bland trassliga lakan låg jag och försökte förjäves återvända in i min dröm igen. Den handlade om Shakespeare minns jag. Och Ian Flemming. Inte för att jag vet hur Ian Flemming ser ut, men det måste havarit han. Jag har alltid antagit att han ser lite ut som Jay McInerney i trenchcoat, fast när jag vaknade till ur min dvala insåg jag att jag inte har någon aning om hur McInerney ser ut heller.