En litterär supris

Intet ont anande om det komiska värdet i Waughs författarskap stod jag den där stilla tidagen i oktober och vägde Penguin Pocket-versionen “Scoop” i min hand. Min erfarenhet av hans verk sträckte sig till den indoktrinering min flickvän gett mig med BBC serien “Brideshead Revisited” och således förväntade jag mig något ofantligt cyniskt och demoraliserande med en potentiell Jeremy Irons i huvudrollen. Baksidetexten, i min tolkning, lovade mig något sådant:

Lord Copper, the newspaper magnate, prided himself on a flair for discovering ace reporters. But owing to a slight case of mistaken identity the man he picked to 'cover' the civil war in the African Republic of Ishmaelia was less than a novice at the business.
SCOOP is an irreverent novel about Fleet Street and its hectic pursuit of hot news, narrated with all Evelyn Waugh's exuberant sense of satire.

Istället sitter jag med en bok vars protagonist skulle kunna gestaltas av Roan Atkinson eller John Cleese. Jag började inse att någonting var fel när jag tio sidor in i boken kom på mig själv att skratta högt på bussen, så att alla tonårsmammor blängde på mig som vore jag the village fool. En överväldigande överraskning, inte helt ovälkommen, och jag har nu svårt att lägga ifrån mig boken för att ta mig an viktigare sysslor; så som Imperative, mood, reciprocal pronouns och fyra sorters Adverbial.