Nostalgi och långa vägar hem

Helt plötsligt var klockan över åtta och ögonen har börjat grusas. De sista timmarna har ägnats åt rekreerande "Kenny Starfighter" och annan allmän uppdatering. På senare tid har jag haft svårt att upprätthålla kulturintresset och nu när jag äntligen fått igån laptopen kände jag att det var dags att nyttja den seriöst. Det är trådlöst bredband på de flesta ställena på campus och sålides även på biblioteket.
När jag ögnade igenom diverse morgontidningars Internetupplagor var det inte svårt att undgå alla artiklar om, för och åt Astrid Lindgren. Det är svårt att inte känna sig berörd. Precis som generationen innan mig mins exakt var de befann sig då fick reda på Palmes död eller deras föräldrar som mins var de var då de hörde om Gustaf Adolf, minns vad jag gjorde. Jag satt i Nordhemsskolans musiksal, det var lunchrast och jag lyssnade på P3. På elevvalet den eftermiddagen försökte jag ge intrycket av att vara oberörd, något som antagligen var en ren och skär försvarsmekanism.
Än idag kan jag känna mig lite blödig då jag tänker på hur min uppväxt präglats av Lindgrens författarskap. Det är inget övanligt med det, men ibland vill jag inbilla mig att alla böckerna, filmer och serier baserade på böckerna och känslan runtomkring betydde lite mer för mig än för någon annan. Jag minns hur min mamma läste "Mästerdektektiven Blomkvist" för mig och min storasyster, sena höstkvällar då vi låg nerkurade under täcket, oberörda av stormarna utanför.
Stormen utanför biblioteket kommer jag inte undan. Med för få cigaretter väntandes på busshållplatsen, krumryggad i kylan. Bultandet i huvudet gör sig redan måmindt. Som tur är hann jag ladda iPodbatterierna igår natt. Låtlistan kommer bara bestå av låtar som minner om barndomen, en svunnen tid, nångång.