Köpkraft -07

Jag har suttit hela förmiddagen och gjort låtlistor som jag aldrig kommer lyssna på. Det är lite som alla litteratur jag köper men aldrig läser, eller alla vinylskivor jag inte kan spela. Ett maniskt materialistiskt beteende jag aldrig lyckats få bukt med. Jag kan ligga dagarna i enda och bara glo rakt in i min provisoriska bokhylla och älska mig själv för min goda smak och stilrena attityd. Varje bok är noga utvald och placerad i korekt ordning, sorterade i underkategorier så som acceptabla klassiker, modern populism, personliga favoriter och allmänna måsten. Självklart föröker jag intala mig att någon gång i livet kommer jag få tid att plöja igenom allt, fast innerts inne vet jag att sannolikheten inte är stor. För att överhuvudtaget ha en tillstymmelse till chans att komma ikapp mig själv och min bibliofili måste jag ta ett sabbatsår och inte införskaffa mig någon form av läsbar kultur. Vilket i för sig inte är en omöjlighet. Det är bara den där känslan av att hamna efter som hindrar mig från att slå av på köptempot.
I våras startade jag två nya tidningsprenumerationer. Sammanfattningsvis kom det då fyra olika tidningar på cirka två månader (förutom alla de gratistidningar jag notoriskt plockade på mig på stan). Sällan hade jag ork att läsa mer än en och en halv. Sen åkte jag till England. Det var inte direkt så att jag sa upp prenumerationerna då. Nu kommer jag lagom till jul komma hem till en halvmetershög med magasin. När fan ska jag läsa alla de artiklarna? Fast det ser ju snyggt ut i tidskriftssamlaren.
I lördags var det “By nothing day”, en dag jag tycker är oerhört sympatisk och välbehövd i vårt kommersialistiska samhälle. Tidigare har jag alltid ställt mig frågan om folk överhuvudtaget klarar avhållningen från inköp denna endaste dag. Nu är frågan sanrare huruvida jag kan motstå kliandet i fingrarna när jag promenerar förbi HMV:s skivrea. Fast det blev faktiskt bara ett gäng John Smith's.