Den 25 smäller det

Det krävs inte mycket för att jag ska känna mig manlig; en hammare, en sladd och några såna där mojs man klämmer fast kablar i lister med. Jag har även uppdaterat iTunes till 7.0.2 och känner mig jävligt IT-hype, ”25 mest spelade” rullar i Podden, vilken jag kopplat in i stereon och allt är frid och fröjd. Rummet är visserligen fortfarande en enda röra, jag är tung i huvudet efter gårdagens pekoral med familjen - för att referera Carl Reinholdtz-Bellfrage på Gumps juldagsfest förra året – men solen skiner bakom BRF Masthuggets kåkar, jag funderar på att kila upp till Masthuggskyrkan och kolla utsikten (någon som känner sig manad?) och kvällen kommer vara full av underbara rendezvous.
Skivorna jag och Perry postade från London har inte kommit än, vilket gör mig en smula besvärad med tanke på att kassören på kontoret lovade oss att paketet skulle anlända innan jul. Om vi nu förstod honom rätt. Kan ju vara så att vår stressade skolboksengelska inte räcker till när en cockney-brittisk posttjänsteman rabblar i hundratio om olika rabatter och tillägg. Det enda jag egentligen minns är att det var snuskigt dyrt.
Rosie Thomas sjunger om att åka runt på landsvägen med bilen full av billiga cigaretter och drömma sig bort i ”Wedding day” och det blir, inte helt otippat dagens låt.
God fortsättning!