I rampljuset

Igår råkade jag svänga in på Weekdays 'invigningsfest' för kollektionen ”CW designed by Carin Wester”. Jag märkte direkt att jag hamnat fel eftersom där endast hängde ett gäng 19-åriga modebloggare och en JMG-student i hatt. Alla med kameror och anteckningsblock i högsta hugg. Efter en kort och tämligen menlös presentation (förlåt fröken Wester) så skulle alltså själva minglandet sätta igång. Folkskygg som jag är drar jag mig undan till en vrå för att ringa ett samtal. Där står jag - stör ingen - och försöker göra mig så osynlig som möjligt medan jag väntar på att samtalet ska kopplas fram. Då ser jag plötsligt hur ett monsterobjektiv, manövrerat av en blond kalufs, riktas mot mig och på 20 centimeters avstånd börjar blinka i mitt ansikte. Jag kunde se minsta pormask reflekteras i linsen. Vad faen tänker man när man trycker upp en kamera i nyllet på en total främling? Det var dessutom ganska uppenbart att jag var upptagen med något eftersom vänt mig från den ständigt ökande klungan människor och höll handen för ena örat i ett förjäves försök att höra vad som försegick i andra änden av telefonen. Så vad kunde jag göra? Hon fick en present i form av två fingrar och en spottloska. Nej, det där sista var inte sant. Men jag klagade högljutt och länge för Joanna och PG, vilka delade mina åsikter men försökte trösta mig med att det de facto var för att jag är så fruktansvärt autentisk och uppseendeväckande vacker. "En ren skönhet" skulle de kunna ha sagt.
I övrigt verkar kvällen ha varit en besvikelse för alla parter. Kollektionen var inte ful direkt - snarare precis vad man kunnat förvänta sig av Weekday. Carin Wester däremot såg praktfull ut (och ung; jag trodde hon v ar mycket äldre än så). Alla var nog lika förvånade över att den utlovade visningen bestod i fem minuter presentation av plaggen och visionen, och att den dessutom började en halvtimma innan utsatt tid. Men de flästa var väl, precis som jag, ändå bara där för gratis sprit. Vad jag hörde hade de köpt in alldeles för mycket, så de mer eller mindre prackade på folk öl efter öl. Efter att ha utbytt diverse artighetsfraser med gemensamma bekanta lämnade jag scenen, ganska tidigt. Idag är jag fortfarande i chocktillstånd efter gårdagens omtumlande upplevelse.