Fotbollslandskampen är på i bakgrunden där Irlands tre-noll-mål går på repris, efter repris, efter repris. Jag försöker slappna av men den hektiska dagen ligger någonstans i bakhuvudet och bara gnager. Alla tankar svävar runt och landar hos den gamle romaren Propertius och de inledande raderna till en av hans många elegier till Cynthia.
Äntligen ödsliga nejder! De lyssna tyst till min klagan.
…Öde är lunden, och blott vindfläkten rör vid dess löv.
Här kan jag ostraffat nu få yppa min hemliga smärta,
…blott dessa ensliga berg lova mig tystnad och ro.
…sen fortsätter det så i 28 versrader till och om kylan Cynthia visar honom.
Nu bytte man ut Henke Larsson.
Är det bra? Jag kan absolut ingenting om fotboll.
Nu ska jag spela Heroes 3.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar