Som vanligt när det gäller mig sitter jag på biblan och gör allt som står i min makt för att undvika att plugga. Jag borde gnugga geniknölarna för att klura ut ett bra ämne att skriva en lingvistisk uppsats om, samt ett litteraturvetenskapligt dito att skriva en annan uppsats om men det mesta känns så hopplöst meningslöst grundlöst. Var är charmen, var är förkärleken? Allt är bara ett endlöst måste. Jag kommer bli tvungen att ta mig i kragen så småningom, det vet jag, men vad får jag ut av det? Istället vill jag bara läsa klart The Acid House, dricka en kopp kaffe och lyssna på smältsnön som droppar från träden. Det är lite småfjolligt, jag vet, men det står jag för.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar