Morgonstund har guld i mund

Då Pelle har tagit över vikariatet jag hade tidigare är det han som drabbats av den fuktgråa ottan på torsdagarna. Själv sitter jag ensam kvar på det skumma och susande kontoret. Det är undertryck någonstans i lokalen och bensinlukten letar sig försiktigt in genom springorna i garageporten. Kaffet är färdigt och smuttandes ur en av de mökblå IKEA-kopparna myser jag för mig själv. Radion är avständ, lamporna släkta, friskluftsintagen surrar, Bennys moraklocka tickar saktmodigt och regnet hänger i luften. Vore det inte för att jag om några minuter måste bege mig iväg till de oändliga gräsmattorna så vore det här en torsdag att minnas.