Vädret verkar ha fått en flipp. Det är nästan lika manodepressivt som jag är. På fyra dagar har det varit fyra olika sorters väder. Det är underbart! Alldrig trodde jag att det skulle vara såhär. På riktigt.
I 21 år har jag arbetat intensivt för att slå minsta spår av fördom hur skallen, på inte bara mig själv utan alla andra i närheten, och då blir det extra jobbigt när man på tre och en halv vecka tvingas acceptera fakta och helt kapitulera. Min ringa vistelse i på brittiska sydkusten har gjort att jag helt ofrivilligt släppt taget om min PK-sida. Britter kan vara något av den mest stereotypa nationalitet jag någonsin stött på. Det fick jag lära mig redan första lektionen i British Culture. Det blir så banalt när lektionstiden går ut på att upprepa slentriana uttalanden, subjektiva självklarheter och anndra löst skramlade platityder. Ingen ont om gymnasiet (läs: massvis ont om gymnasiet) men visst känns det som att ha börjat ettan igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar