Så kom den tillslut, den oundvikligt grå himlen. Träden är fortfarande gröna, men löven på marken är bleka och torra. Färglöshetens fukt tog över, mellan husen och över taken, och hösten dök överraskande, dock inte oväntat, upp en söndag i september. Kvällarna är fortfarande ljumma, men mornarna är förödande kalla. Än så länge läcker kylan inte in annat än i själen, heltäckningsmattan värmer tillräckligt för att klara sig igenom dagen, men det lär inte dröja länge innan även frosten letar sig in innanför rullgardinens falska skydd. Det är bara en tidsfråga innan trädkronorna börjar brinna och vågorna börjar resa sig mot pirar och kajkanter.
Med Clogs på iPoden möter jag den första riktiga höstdagen, symboliskt nog en måndag. En måndag som vilken som helst, en dag som alla andra i september. Fast hur man än försöker rationalisera så leder allt tillslut fram till att det var den här måndagen sommaren dog.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar