När jag stirrar ner på mitt skrivbord, som står uppe i mitt heltäkningsmatteförsedda rum, ser jag hur det svämmar över av kompendium och slarvigt skrivna anteckningar, mina enda egentliga bevis för att jag faktiskt pluggar. Jag har knappt rört dem. Jag la dem i prydliga högar, som mer eller mindre självmant sprider ut sig över ekskivans repade lack.
Av någon anledning har jag börjat känna mig alienerad, det känns nästan som man blivit avskuren från verkligheten. Enstöringen i stugan, som bara tar kontakt med verkligheten när han blir sugen på visky. Det mesta som händer häromkring blir i längden ganska enformigt. Eller... jag har gjort samma sak i tre veckor, på samma ställe. Är det bara jag, eller är det alla andra det är fel på...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar