En vy med allmogenmotiv

Instangd pa ett nedganget, angestframkallande, smatt illaluktande Internethak, med en industriflakt surrandes i vaggen, forsoker jag samla fragmenten av minnen fran gardagens degenererande pastorala aventyr. I Rottingdean finns en pub fran 1300-talet, med inredning fran 1890-talet och klientel fran 40-talet. Det finns aven en klassisk coutry club, dit ev viss Lord George tog sex svenskar i hopp om att bli bjuden pa en dans. Han berattade om hur han en gang traffat en vacker svenska, av fin rang och med trevlig familj, fran Boras, eller narmare bestamt Frufallan. Det blev aldrig nagot dansande far Georges, som ocksa skulle kunna forsorja sig - i den man en lord behover forsorja sig - som Tommy Korberg body double, men Olle kopte honom ett glas vin.
Det sags att Brighton ska ha ett ganska valutvecklat musikliv, men av att doma fran det vi sag i gar sa ar det nog bara skitsnack. Pretentios indie ar pretentios indie var man an i varlden vander och orakade killar, med stupror och tygskor, som sjunger falskt kommer alltid att forpesta klubblandet. Jag vet inte om det ar bakfyllan som javlas eller om jag faktiskt har borjat trottna pa verklighetsflykterna. Svenskarna tar over varlden, kollonialiserar lagomstaderna runt om i Europa. Snart ar vi val fler an australiensarna.
Med grusade ogon har jag sett pa hur det myllrar och smattrar inne pa krogarna, langsmed uteserveringarna, ute i parkerna. Annars sa ar det val ungefar samma stagnierat och etablerat klubbliv har som dar. Lika slentrian som de fulla dubbeldackarna om mornarna och lika klyschigit som kallpratet i livsmedelsaffarerna. Men hur skulle vi klara oss utan det...