Tiden är och förblir en abstrakt konvention. Min första vecka på ny boplats har i mitt huvud transformerats och bearbetats för att för mig framstå som eoner av upplevelser. Intrycken är fortfarande svårsamlade, trots - eller kanske på grund av - ett intensivt schema. Hittills har jag inte kunnat använda Internet i den utsträckning jag skulle ha önskat. Jag skyller allt på tekninkens komplexitet, medan snubben som sköter Tecnical Support antagligen anser mig vara en imbicill.
Englands sydkust är varm, strändernas oändliga, små runda stenar skimrar rött av solens ständiga brand. Hettan får den överraskande stora stora kuststaden att likna en charterort än den angloby jag förutsatt Brighton & Hove vara. Septembers kompensation för tre månaders konstant regnande tog de flesta svenska studenter i stan med storm. Människor går hand i hand längs strandpromenaden, nöjesfältet på The Brighton peer tjuter och blinkar i skynmningen, pubarna kryllar av dubbelgökar och barflugor, jag sitter på min kammare och läser om phonemes, allphones och minimal pairs.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar