Kaffet droppar i köket, Erik och Erlend klingar från stereon, eftermiddagen lider mot kvällning och minusgraderna är påtagliga. Mina knogar är blå, nariga och i stort behov av att smörjas in, jag borde seriöst försöka sova lite, men detta är bara en pluggpaus innan jag måste fördjupa mig ytterligare i ekfras, intersubjektiv kognition och emblematik. Jag tror jag håller på att bli galen. Den enformigt sociala responsen jag gendrivs av tar knäcken på mig. Det värsta är att jag någons stans innerst inne uppskattar situationen och kontextens dramatiska ironi, trots att det kommer bli en isolerad fredagskväll.
Hade gärna gått till Tältet på Järntorget för att se TTA. Å andra sidan har jag sett dem live så många gånger att det inte känns närmast reaktionärt. En öl hade suttit fint dock…
Oskar påstår att Johan ”Strängen” Hellman kommer hem i helgen. Vore fruktansvärt trevligt (f.ö. en oxymoron) om så var fallet, men det låter konstigt i och med att Yoa stack till Paris idag.
Dimmers is the shit. Vi har installerat en i köket och en i vardagsrummet och jag kan inte sluta leka med dem. Det är så jävla fräckt att man blir mörkrädd. Tror det kan bli en ny hype. Borde nästan snacka med Carl Reinholdtzon Belfrage om det. Nästa gång jag ser honom det vill säga.
Dagens låt är ”I don’t know what I can save you from” (orginalet) med, ja just det, Kings of Convenience, och den får väl symbolisera någonting i mitt liv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar