En afton framför Filmkrönikan med en kopp java, som visserligen svalnat, vittnar om en ganska tom och trist dag. Det är förvisso alltid trevligt att spendera lite kvalitetstid med en god vän man jag kan inte låta bli att känna mig missnöjd och blaserad såhär en kvart innan primetime.
Jag vet inte vad jag ska hitta på ikväll och i ärlighetens namn bryr jag mig inte så mycket om vad som kommer att hända. Mitt rum är fortfarande en sanitär olägenhet och i desperat behov av omorganisering. Alexander Skarsgårds leende hånar mig genom TV-rutan och jag kan inte låta bli att bli frustrerad av min mentala paralysi. Varför är alla andra så iakttagande och framförhållande.Det är för övrigt fruktansvärt enerverande med folks anekdoter där kontentan är hur bra de är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar