Julruschen har börjat. Konstigt nog märker jag inte av det. Jag lever i min egna lilla värld och dansar runt på orosmoln av läroplanering och överdrivet stort ansvar. Inga julklappar inhandlade, inga idéer om vad jag önskar mig, ingen stämning, ingenting. Inte ens en gnutta längtan efter vad som komma skall. Är det för att jag blir äldre eller är det för att jag blir tröttare? En kombination antagligen.
Det var först idag jag märkte att ådrorna på mina händer har blivit tydligare. Jag läste någon stans att efter det att man fyllt 20 så går kroppen in i en ständig nedbrytningsprocess. Fy fan va onödigt att bli vuxen då. Jag hade hellre lallat runt som fyraåring och jagat duvor hela livet än att bli myndig och respekterad medborgare i landet Sverige.
Och tiden går ju så fort, som vi alla vet och bittert fått erfara. Inte bara när man har roligt. Det är nästan de gråa timmarna som flyter förbi snabbast. Allt slöseri med livskraft. Fast å andra sidan slösar man inte mer tid när man sitter och stirrar in i väggen än när man räddar världen. All tidsförlust är meningslös i slutändan, när allt kommer kring.
Varför strida? Varför lida? Finns ingen tid att ta ned månen…
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar