Tillbaka i den schemalagda ensamheten igen. 2 och en halv timmas lång rast kan vara farligt för själen – för mycket kaffe och för många grubblerier. Idag har jag fixat återbäringen, betalningsuppgörelser och skuldavskrivningar. Och sprungit i trappor. Man hinner med mer än man anar på en lunchrast.
Det är svårt att inte bli sentimental när man är och rotar i gamla garderober. Att jobba på sin gamla skola river upp en del - jag ska inte säga sår, men någonting. En fråga man dock bör ställa sig är hur fan man kan motivera sig att ränna runt uppe i ett fängelse på ett berg. Inte undra på att ungarna ger varandra stryk. Om dryga timmen ska jag ha 9E i Svenska och jag borde väl börja tänka på att masa mig iväg snart.
Bortser man från det stökiga rummet känns det nästan som jag har koll på läget idag. I eftermiddag ska jag och Merking ge blod. Den du!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar