Bilderna får gårdagens spelning ligger på Facebook. Blandade intryck är väl nyckaleordet för kvällen. Det började med ett alderles för energiskt Slagsmålsklubben. Det hade väl gått an om det inte var för ADHD-Frej som mer eller mindre drog ner hela konserten med sitt infantila mellansnack. Grejen med det bandet är att de gör hyffsat dansvänlig och publikfriande musik, men de har inte lärt sig leverera. Live blev alltihop lite av ett dåligt skämt - den fanns ingen poäng.
Andra bandet, Video Nasties, var rentutav rötet. Frontfiguren var arketypen 15-åring som fått en elgitarr tillsammans med alldeles förmycket uppmuntran i julklapp av sina föräldrar. Det lät som alla unga män med elgitarr låter. Tråkigt är bara en eufomism.
Till sist klev Late of the Pier på. Då blev det äntligen lite sväng. Trots att de lät förvånandsvärt annorluna mot hur de lilla jag hört på Internet lät så var det en kolosalt energifylld upplevelse. Jag vet egentligen ingenting om bandet i fråga, men vad gör de när det kliver in tre små pojkar och gömmer sig bakom silverklädda medaljongmönstrade skärmar och sjunger låtar om björnar som närmar sig. Kvällen blev minst sagt otippad.
Andra bandet, Video Nasties, var rentutav rötet. Frontfiguren var arketypen 15-åring som fått en elgitarr tillsammans med alldeles förmycket uppmuntran i julklapp av sina föräldrar. Det lät som alla unga män med elgitarr låter. Tråkigt är bara en eufomism.
Till sist klev Late of the Pier på. Då blev det äntligen lite sväng. Trots att de lät förvånandsvärt annorluna mot hur de lilla jag hört på Internet lät så var det en kolosalt energifylld upplevelse. Jag vet egentligen ingenting om bandet i fråga, men vad gör de när det kliver in tre små pojkar och gömmer sig bakom silverklädda medaljongmönstrade skärmar och sjunger låtar om björnar som närmar sig. Kvällen blev minst sagt otippad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar