Genom tiderna har jag haft min beskärda del av idoler. Förutom de eviga James Dean, Jean-Luc Godard och Tom Waits var jag i högstadiet såld på Thomas Öberg och allt han symboliserade, i gymnasiet länge inne på Per Hagman, Daniel Larsson och och Bret Easton Ellis och som postgymnasist hade jag en släng av Kris Kristofferson. De har alla självklart fortfarande en stor plats i mitt hjärta. Men som årstider skiftar gör även själens smaklökar. Nyligen höll jag Jay McInerney som fanbärare för min kulturella skolning men sen jag flyttat till Brighton har saker och ting förändrats.
Irvine Welsh besitter en Shakespeareisk förmåga att vända på en femöring och samma karaktäristiskt fyndiga drag som Oscar Wilde, men där slutar nog referenserna till litteraturhistorien. Med sin orginellt utpräglade framtoning gestaltar han andrahandsmedborgarens plats i samhället och vardagen hos den osynligt grå massan. Skarpt kritiskt och isande sarkastiskt beskriver han världen ur ett litterärt grodperspektiv. Men det är hans små personlighetsskildringar och sinnesbilder som gör honom till en av de stora. Bara ett av många bevis på hans kvaliteer:
Irvine Welsh besitter en Shakespeareisk förmåga att vända på en femöring och samma karaktäristiskt fyndiga drag som Oscar Wilde, men där slutar nog referenserna till litteraturhistorien. Med sin orginellt utpräglade framtoning gestaltar han andrahandsmedborgarens plats i samhället och vardagen hos den osynligt grå massan. Skarpt kritiskt och isande sarkastiskt beskriver han världen ur ett litterärt grodperspektiv. Men det är hans små personlighetsskildringar och sinnesbilder som gör honom till en av de stora. Bara ett av många bevis på hans kvaliteer:
It gave him the strange impression that the tobacco was the consumer and she was the depreciating product: with every puff she was being used up.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar