Droppen

Bägaren blev överfull och jag bröt ut i städmani. Eftersom ingen annan verkar bry sig om hushållssysslor här i kåken fick jag ta tag i köket. Det goa är att alla är borta en tid framöver så antagligen kommer det hålla sig någorlunda fräscht. Sen började jag damsuga upp Stacys allt äckelhår som spridigt sig över hela lägenheten, likt syfilis i Singapores hamn vid förra sekelskiftet. Med tanke på att jag är den enda som bor på nedervåningen och således är den enda som drabbas av allt snusk så är jag den enda som bryr mig om städning. Sånt kan visserligen vara tämligen enerverande, men vafaen: This is England. Det är ingen mening att hetsa upp sig över bagateller så nu sitter jag och lyssnar på The Sonics och drömmer big bort till Way Out West. Snart läge för löksoppa.