Onsdagsångest

Det var till grannens domedagsmusik jag vaknade. Tanken var att jag skulle kommit upp runt 9-ish, men nu stog klockan på halv tolv och jag fick seriösa funderingar på vad jag vill med mitt liv. Efter att jag klivit ur duschen, rakat och torkat mig, för att sen knalla in i mitt skumma, dammigt unkna rum hade dessa funderingar försvunnit. Så nu sitter jag här och låtsas som ingenting, lyssnar på Lykke Li och försöker peppa mig till att dammsuga.
Helt värdelös har jag inte varit den här veckan dock. Igår storhandlade jag järnet, eller... Jag handlad för under £15 men allt i små äckliga bruna mynt, typ. Således var jag den där populära personen vid självbetjäningen som stod i tio minuter och pillade in penny efter penny, medan kön bakom bara växte och växte och det suckades högre och högre. Det finns någon form av växlingsmaskin på Tesco, men (ett stort MEN) de tar 7% i "växlingsavgift". Hell no! tänkte revolutionär-Linus. Sen svängde jag förbi 99p-store och köpte galgar, bajsborste, skoblock, kakor och annat man behöver för att ha en dräglig tillvaro. Dessutom lyckades jag fynda en ram, i en skum butik i North Laine, till Belmondo-Sebergporträttet jag fick av Elsa.