Elegi

Att sätta sig på buss 25A mot the University of Sussex klockan kvart över åtta på vardagsmornarna kan vara något av en smärre pärs. Av outtalad anledning tycker traffikverket här i Brighton&Hove att det är en ypperlig idé att låta alla olika busslinjer gå exakt samma väg genom stan, oavsätt vart de är påväg. En sträcka på kanske 8 kilometer kan ta över en timma att förflytta sig i morgonrusningen. Och det samma gäller vägen hem. Sånt kan tyckas enerverande, dock är det inte det värsta med kollektivtrafiken här. När bussen väl kommer - antingen fem minuter före eller 20 minuter efter tidtabellen - är den för det mesta överlastad med studenter och tonårsmorsor och med värmefläkten på maximal temperatur. Hållplatsenra ligger med ett mellanrum på sisådär 100 meter, där chauförerna har för vana att stanna i princip hela tiden (de enda gånger de inte stannar är när man ska på). Som för att kompensera all den försummade tid så står bussen, varje gång man ska av, still i 2 sekunder innan den drar vidare ut i trafikkaoset.