I hopp om att det ska ha läkande effekt dricker jag en kopp blaskigt te på min nya favoritpub The Westbourne. En dekadadent vecka övergår till en dygdig helg. Själen verkar ha fått förmycket flärd, vilket indirekt verkar ha påverkat immunförsvaret, och för att jämna ut för kroppens avsaknad ork tänkte jag satsa på det lugna alternativet. Ikväll blir det kanske en whisky, för den goda sakens skull. Och så blev det är dags att sippa på den första alen.
Istället för att göra den prektigt sunda och gå upp då klockan ringde imorse gjorde jag det härligt syndiga och bängade två timmars grammatik med progressiva verb. Inte för att jag på så sätt har fått mera gjort eller ens känner mig piggare och bättre, men det måste väl ändå varit rätt. Fysiskt sätt är jag ganska med, slemhinnorna verkar ha tagit den största smällen, och även om det hindrar mig från att bota lungerna med tobak så är jag nöjd.
London var nog räddningen för mitt mentala tillstånd. Jag förstår inte varför jag så sällan tar mig i kragen och alternerar vardagen. Det är ju så lätt när man väl tagit tag i det. Cloud med bihang gjorde en ypperlig spelning, även om publiken och Bob verkade göra allt för att dra ner vårt goda humör. Det blev förfest, bärs, pizza slice, Lucky Strike, däckning på hotellrummet; allt i sann rock'n'roll anda. Nu funderar jag starkt att hoppa på tåget och beställa in en till öl.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar