Fryst

Det var en väldigt långsam dag igår. Nästan som om tiden stod stilla eller som i en film när man ser molnen rusa förbi på himlen men ingenting rör sig på gatorna. Väldigt vackert. Jag har skaffat mig ont i halsen och vill egentligen inte gå utanför dörren, men jag börjar jobba om någon timma. Snön ser nästan aggressiv ut då den faller tung och blöt över Masthuggsterrassen. Allt ljud dränks i slasket och hela stan känns isolerad när jag blickar ut över de vita taken. Nu hade jag kunnat ge mycket för en fast punkt i tillvaron. Att slippa flaxa runt hade varit ett ganska välförtjänt andrum. En paus i rotlösheten och rastlösheten. Mycket av min energi går åt till tomgångskörning och när jag väl stöter på något är jag på tok för trött för att upptäcka vad, eller ens märka det. Igår kom jag hem tidigt, idag är jag sjuk.