Försoning med ett öde

Imorgon ska jag upp klocka sju för första gången på riktigt länge. Det är nästan så att jag glömt hur man gör. Mina lata förmiddagar har åsamkat mig mycket lidande och det är först under kvällstimmarna jag börjar inse att hela det radda av kaos och förödande följder som drabbat mig den senaste tiden de facto beror på min egen lättja. Och någonstans innerst inne har jag vetat om det hela tiden. Det är bara surt att inse sina egna brister.
Jag får helt enkelt ta skiten under naglarna som de erfarenheter det är. Förhoppningsvis löser allt sig och gör det inte det så blir även det ett litet äventyr. Min nyvunna, tillbakalutade inställning kommer sig av de två avsnitt "Star Trek" jag såg samtidigt som mina housemates stillade sin THC-relaterade hunger. Jag mumsade i mig russin från gröna vindruvor.