Tar det aldrig slut?

Just som man tror att man är i hamn, släpper ner garden och lutar sig tillbaka så smäller det. Några minuter innan tåget mot Göteborg skulle avgå satte jag mig på en bänk inne på Malmö Centralstation för att rulla mig en cigarett. Inte tänkte jag speciellt mycket på den sjaskige mannen bredvid mig som på mina väskor på golvet. Då ciggen är rökklar tar jag mina grejer och går ut. Den var bra rullad och rökningen blev en njutning väl förunnad. Tåget kommer in på perongen, det tar väl fem minuter att komma till sin plats, men inget mer med det. Någonstans utanför Lund går det upp för mig: påsen med syrrans julklapp låg kvar på bänken där jag satt och förberedde mina synder. I panik sliter jag upp min engelska mobil då jag inte har några pengar på min inhemska och ringer syrran. Hon är där på någon halvtimma, men paketet är spårlöst försvunnet. Antingen är det någon där uppe som vill att jag ska sluta röka eller så jävlas de bara med mig.
Dessutom var det inte X2000, som jag trodde det skulle vara, utan jag tvingades åka med något vanligt jävla skittåg.