Julbelysning har jag aldrig haft mycket till övers för, men adventsstjärnor är ett undantag. Det är nog en av de få saker jag saknar med Sverige. Det finns inget så varmt och inbjudande som en 5-8 kantig papperslykta som lyser i fönstret när man vandrar hem genom nattens kyla. Speciellt i ett grått höghus. Det har lite samma effekt som en trappuppgång. När jag var liten samlade jag på trappuppgångar. De påminde mig så väldigt mycket om Alfons Åberg. En ensam lampa som lyser i en port. Det är poesi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar